Göteborgsposten – 22 juli 1873, sida 2

le lifläsa kropparne. Qvinnorna ha spelat en framnående roll i dessa våldsbragder, likasom de gjorde Paris under Kommunen. I Xeres de la Frontera, dor de bättre borgarena redan äro utvandrade, drogo regeringstrupperra bort, hvarpå kommunalrådet senast ingaf sin afskedsansökan. Här bildades ett nytt kommunalråd af socialistiska elementer, hvilka till borgmästare valde en guldsmedsgesäll, som under konung Amadeos regering insattes i fängelse, derför att han förfärdigat bomber, hvilka skulle användas vid ett möjligen stundande uppror, men sedan lössläppts at republiken. Denna herre debuterade med att afskeda hela polisen, alla väktare och liknande personligheter, mot hvilka han från gammalt hyste en från hans ståndpunkt berättigad ovilja. Ilan har befallt, att stadens större kyrkor skola nedrifvas och de mera välmående borgarena beläggas med oerhörda skatter. Det är icke det fjerde utan det femte ståndet som råder här; sjelfva blusen är bär en klädespersedel, som är en lyxartikel för de nuvarande kommunalmedlemmarne. — I Malaga råder oenighet inom sjelfva kommuner emedan hvarje särskild medlem af denna vill sjelf vara diktator, men för öfrigt har man redan kommit ett godt stycke fram på frihetens väg. Kyrkor, kloster och offentliga byggnader nedrifvas, lån upptagas dagligen hos de rika köpmännen, och srihetens fiender, bl. a. tvenne officerare som ej inställt sig inför kommunens sjeltetändiga domstol, ha nedhuggits. De lugna borgarena våga ej lemna sina hus; om de neml. icke afsigtligt dödas, utsätta de sig dock alltid för vådaskott, emedan patrioterna roa sig med att fira stadens oberoende genom att löpa omkring på gatorna som galningar och tjuta och afskjuta gevässalvor. Så fortgår det nästan öfverallt i södra Spanien, der Internationale segrar och på nytt inskrilver med blodiga händer sina skändliga dåd i tidsböckerna. I norr skrida carlisterna alltjomt framåt utan att möta något egentligt motstånd. Den betydande staden Estella har fallit i deras händer, likaså Puente la Reyna, nyckeln till Amezenas. Carlistskaror gå öfver Ebro på alla punkter, utan att möta motstånd. Från Madrid uppgifves det, att don Carlos sjel marcherar på Bilbao med 10,000 man och gifvit befallning om inköpande af torpedos för att tillsluta hamnen, då han tagit staden. En massa krigsförvödenheter har landförts för carlisternas räkning. Rörande don Carlos intåg i Spanien akrifves det i en carlistdepesch: Don Carlos intåg i Zagarramundi liknade ett triumftåg. Bafolkningens hänförelse ör otrolig; öfveralli helsas han som Spaniens befriare. Allt vapenfört manskap i de baskiska provinserna ställer sig under hans fanor. Hvad göra under allt detta vederbörando i Madrid? Jo, der roar man sig med en ny ministärförändring. Pi y Margall, som vill bilda en ny susionsminis:Ör, har afgått, och Salmeron har i stället utsetts till regeringapresident som delegerad från cortes, hvilket är liktydigt med att han beklädts med diktaturen. Denna åtgärd skall väl bidraga till framkallande af oroligheter äfven i Madrid. För öfrigt har wan verkligen tid att sysselsätta sig med Castelars förslag till en författning för den federativa republiken Spanien, hvilken i det väsentliga öfverensstämmer med de grunddrag, som förut al oss meddelats. Då denna författning i all möjlig hast blifvit antagen, skola cortes åtskiljas, och Salmeron skall ha värfvet att söka reda förhållandena, ett värf som hvarken han eller hans af obskyra personligheter bestående ministör synas förmögna af att kuona utföra.