Göteborgsposten – 22 juli 1873, sida 1

ver hennes man. Den der vigsclattesten, uppgjord i yrseln, skulle kunna förorsaka mig obehag, och derföre försökte min betjent Bing att skaffa mig den, jag vet ej på hvad sätt. Karlen hyste mycken tillgifvenhet för mig, och jag tror visst, att han försökte muta Honors kammarjungfru. Honor sjelf är ren och oskyldig som ett barn. Jag har inga anspråk på henne — jag har inga haft. För att bedöma hennes anspråk kan ni ju vända er till den prest, som hon i sin hallucination tror ha sammanvigt oss. Om ett sådant giftermål egt ram, måste det vara inregistroradt i Somerset House. So efter om der finnes någon anteckving derom. Sir Hugh var förvånad öfver Moers säkra ton. Skurkens djerfhet och köld voro alldeles oväntude. — Jag skall se efter, sade han lugnt. — Och om ni ej finner anteckningen der, skall ni då tro, att jag talar sanning, och att Honor i detta hänseende är offer för någon sällsam fix id? Ni behöfver ej lofva det. Ni skall bli af eder egen öfvertygelse tvingad att göra mig rättvisa. Jag beundrade miss Glint och skulle ha varit lycklig, om hon antagit mig till man. Jag har aldrig träffat en dame med sådan skönhet, sådant hjerta och sådan intelligens. Men hon är fattig och jag är fattig, sade Moer med en suck. Hon skulle vara långt lyckligare med er än med mig. Jag skall sannolikt aldrig gifta mig — min tid har varit (här suckade han åter). Om jag kan hjelpa er i edra efterspaningar, sir Hugh, tillade han, skall jag med glädje göra det. Jag tror, att