Göteborgsposten – 22 juli 1873, sida 1

— — —z———— stifts-öfverrätten någon tid der hade sin lokal. Kommendanterna och stiftsamtmännen ha äfven tidtals varit boende der; men det äfven till det yttre ståtliga palatset steg i värdighet och anseende, då Carl XIV Johan residerade der l 1818 i anledningen af kröningen. Sedan dess har palatset på statens bekostnad med mycken omsorg underhållits och i mån af behof blifvit försedt med dyrbara möbler. Palatset ställdes ätven i ordning med anledning af konung Oscar I:s och drottning Josefinas kröning, hvilken dock af konungen inställdes, se dan den prelat, som vid ceremonien skolat officera, uttalade sina religiösa betänkligheter mot drottningens kröning. Palatset beboddes af konung Carl och drottning Lovisa under bela deras sejour i Throndhjem, men det tillökades med en provisionel tillbyggnad i och för den stora kröningsmiddagen. På inre sidan af palatset växa en mängd ståtliga träd af hög ålder, Under min första vandring i Throndbjem sammanträffade jag enart med August Blanche, som inträffat der dagen förut. Han hade inqvarterats hos den rike grossören Nicolai Jensen — en gammal man med de elegantaste manör och det förbindligaste väsen — hvilken redan efter några timmars samtal med Blanche hade blifvit så betagen i horom, att han sedan otändigt kallade honom min kimre Sön. Men vid vårt summanträflande befanns Blanche vid det allra miserablaste lynne. Hvarföre kunde han ej angifva. Slutligen blef det klart för mig och äfven för honom, att han led af hemlängtan, af längtan efter Stockholm, hvilket han älskade så djupt — och denna längtan hos bonom spårade jag sedan under vår färd i Norge nästan dagligen. Dot var nära att han från Throndhjom återvändt bem samma väg han rest dit, och endast det att han bestämdt lofvat besöka Kristiania — hvilket löfte han bittert ångrade hvarje gång något litet missöde drabbade oss under ditfärden — förmådde honom att icke rubba resplanen. Emellertid, då jag nu erinrar mig Blanches hemlängtan under den korta sejouren i Norge, der han så ofta och främst bland alla de svenska kröningsdeputerade entusiastiskt hyllades af både damer och herrar, kan jag lätt fatta huru han längtade hem under sin vistelse i Italien och huru bittert han äfven då ångrade att han i ett obevakadt ögonblick hade sagt sig skola göra en längre utländsk resa, hvilket föranledde några af hans vänner att ställa till en afskedsfest, efter hvilken han måste, expatrierad af den ovisa vänskapen, lemna det kära Stockholm för flera månader. Stora och kostbara arrangementer voro af staten och staden gjorda i anledning af kröningen. Norrmännen äro ingalunda de som vilja ställa sparsamheten före värdigheten då den senare bör bäras upp. Derföre hade äfven nästan alla privatboningar vid de större gatorna blifvit försatta i det prydligaste skick. Det kan förefalla besynnerligt, att då Norges grundlag skrefs 1814, deri uttryckligen stadgades att konungens kröning skall ske i Domkyrkan i Throndhjem, som då icke hade 10,000 innevånare och som låg nära 50 mil från hufvudstaden. Men detta grundlagsbud bvilade på historisk grund. I de äldsta tider hyllades Norges konungar på Örethinget, som hölls på den nuvarande Bratör; en af de sista konungarne som der hyllades var Haakon Magnusson 1299; men omkring 1380 omtalas en af synnerligt sköna stenar på Domkyrkogården uppbygd stol i hvilken konungarne sutto när de blefvo hyllade och krönta. Det var utan tvifvel minnet af den tid då Throndbjems domkyrka, inom hvars mnrar, fastän nu på okänd plats, Norges skyddshelgons, S:t Olafs qvarlefvor hvila — icke blott var den största, utan äfven den praktfullaste i hela Norden och erinringen om de många norska konungar, hvilka der blifvit krönta, som föranledde det omnämnda grundlagsbudet. Ätven Carl Knutsson Bonde blef krönt i Throndhjem d. 20 november 1449, men det oaktadt satt norska kronan så löst på den svage kungens hufvud, att hon redan nio månader derefter vid en ny kröning sattes på Christian I:s hufvud. Hans son, Hans (Johan II), kröntes i Throndhjem 1483, hvaremot hans son Christian II, hvilken i så mycket skilde sig srån sina företrädares åskådningssätt, lät kröna sig i Oslo 1514, der sedan iogen norsk kovung blifvit krönt. Under loppet af 335 år (1483—1818) förrättades ingen kröning i rthrondhjem; men då skedde Carl XIV Johans kröning och 52 år derefter Carl XV:s. Om kröningens förläggande till Throndnjem grundadss på religiöst-bistorisk tradition, så torde deremot den omständigheten att hufvudsätet för Norges Bank är Throndbjem grundats på