Göteborgsposten – 17 juli 1873, sida 1

— Rej, sir, jag nämnde ingenting derom. — Gif mig nyckeln till hennes rum. Nej, vänta! Ni kan gå före mig och låsa upp dörren samt säga henne, att en gentleman kommit för att träffa henne. Jag skall derefter gå in till henne ensam. Han resto sig upp, kastade cigarren i elden och följde sin värdinna uppför trappan. Qvinnan låste upp Honors dörr och anmälde besöket samt gick derefter tillbaka uti förstugan. Darrel Moer gick in i Honors rum och tillslöt dörren. Den unga flickan hade rost sig upp från sin stol vid det oväntade tillkännagifvande hennes fångvakterska gjort. Med vidt uppspärrade ögon drog hon sig nu långsamt bakåt och placerade stolen mellan sig och sin fiende. Hon hade i många dagar väntat detta besök, men icke desto mindre var det en obehaglig öfverraskning, nu då det kom. — Darrel Moer! yttrade hon långsamt. — Ja — Darrel Moer, eder man, svarade skurken med ett hånande småleende. — Ej min man, sade flickan ifrigt, annat än till namnet. Jag är ej mer för er, än jag var före vårt giftermål, mr Moer. Ni behöfver ej kalla mig hustru. — Eder fångenskap tycks ej ha brutit edert mod, sade Moer, ej heller har den förändrat edert utseende. Vid Jupiter! ni är den skönaste varelse jag någonsin sett, tillade han beundrande. (Forts.)