Göteborgsposten – 17 juli 1873, sida 1

— — af adjunkten Holmgren i Lund konstruerad ytterst känslig apparat); af fartygscheferna G. v. Krusenstjerna och L. Palander rörande ebb och flod; 200logiska och votaniska arbeten, undersökningar rörande isbildningen, rörande norrskenets inverkan på de magnetiska konstanterna o. s. v. I planen för denna polarexpedition ingick att under loppet af vintern anställa draggningar för utrönande af djurlifvets förhållande i hafvet under den mörka tiden. Dessa draggningar hafva kunnat utföras i en vida större skala än jag vågat hoppas, dels i öppet vatten, men för det mesta under isen, nästan hvarje helgfri dag, och de hafva lemnat ett rikt utbyte, visande att djurlifvet i hafvet långt ifrån att afstanna under den långa vinternatten, under denna tid kanske når sin kulminationspunkt och det oaktadt hafvets vatten längesedan är afkyldt till en temperatur af närmare — 29. En granskning af de rika samlingar, dessa draggningar lemnat, skall helt säkert gifva zoologen månget nytt uppslag rörande de evertebrerade djurens lefnadslorhäslanden och utveckling. Jag tror till och med, att det faktum varit något oväntadt, att ett friskt och oförminskadt djurlif kan existera under en sådan brist på ljus och värme, som vintertiden är rådande i polarhafvet. . Det tyckes till och med som om åtskilliga djur, hvilka helt säkert icke ega något medel att höja den inre kroppsvärmen öfver det omgifvande mediets, ännu skulle kunna lefva vid en temperatur af — 100 till — 15 under fryspunkten. Ett märkvärdigt exempel härpå ser man härstädes under den mörka tiden. Om man nemligen vintertiden härstädes framgår längs med hafsstranden, så sprides för hvarje steg man tager i den under flodtiden genomdränkta, under ebben torra snön, som betäcker isfoten eller fjären, ett intensivt blåhvitt ljussken kring fötterna, hvilket vid närmare undersökning visar sig härröra från millioner nästan mikroskopiska krustaceer, hvilka hafva sitt hufvudtillhåll i snödrifvorna och snösörjan vid sjelfva hafsbandet. Snö, genomdränkt af saltvatten, är tydligen dessa djurs rätta element, och jag har varit i tillfälle att med termometer öfvertyga mig derom, att de ännu lysa, då denna snös temperatur är — 10,2. Lufttemperaturen var då — 332. Det gör i sanning ett egendomligt intryck att under en bister vinterdag framgå i denna blandning af snö och lågor, hvilka för hvarje steg man tager stänkas åt alla sidor, lysande med ett sken, så intensivt att man vore färdig att befara, det skodonen och kläderna blefve förbrända. Genom fartygens instängning blef botanisten d:r Kjellman nödgad att qvarstanna, och expeditionen har denna omständighet att tacka för ett af dess märkvärdigaste och vigtigaste vetenskapliga resultater. Man hade väntat att algvegetationen härstädes skulle ha till följd af brist på ljus och värme, hvilka alltid ansetts för oundgängliga vilkor för växtlifvet, fullständigt afstannat eller afdomnat under vintern. D:r Kjellmans granskning af de alger, som under vinterdraggningarne blifvit upphemtade, visar dock att detta ingalunda är fallet. Tvärtom framgår det af hans omsorgsfulla och med stor ihärdighet fortsatta undersökningar tydligt, att, oaktadt den fyra månader långa af intet solljus afbrutna polarnattens mörker och oaktadt kölden under denna tid i hafvets vatten, en rik algvegetation alltjemt existerar, hvilken i sina vexlande former erbjuder den strängaste öfverensstämmelse, så i qvalitativt som qvantitativt hänseende, med algvegetationen under sommaren och visar en lifskraft, som särdeles med hänseende till de företeelser, hvilka stå i sammanhang med fruktbildningen, är ytterst påfallande. Man kan häraf sluta: Att algerna i motsats till fröväxterna ega ett ytterst ringa behof af ljus, att för utvecklingen af ett rikt alglif en våärmemängd af — 12 till — 20 är tillfyllestgörande, äfvensom att en ökad värme och ljusmängd endast i omärklig grad ökar deras lifsverksamhet. Det är lätt att inse, hvilken stor betydelse dessa slutsatser, grundade på en mängd, under den fyra månader långa vinternatten oafbrutet fortsatta iakttagelser måste ega ej allenast i växtfysiologiskt utan äfven i växtgeografiskt hänseende. Bland annat hafva vi med skrapan från hafsbotten upphemtat små fosforescerande annelider, hvilka dock endast förekomma ganska sparsamt. Med anledning häraf framkastades den förmodan, att den massa organismer, af hvilken hafsbotten är betäckt, möjligen skulle kunna utveckla kemiskt verkande men för menniskans öga ej uppfattbart ljus (s. k. mörkt ljus), hvilket derstädes kunde under vinternatten i fysiologiskt hänseende ersätta det direkta solljuset. Några försök, som d:r Envall anställt, visa dock, att detta icke i någon märklig grad är fallet. IIan nedsänkte nemligen till hafsbottnen, på ett djup af omkring 2 famnar, en hermetiskt tillsluten ofärgad flaska, innehållande glasskifvor öfverdragna med Joderad kollodium, på vanligt sätt behandlade i silfverbad. Då dessa efter 12 timmar åter upptogos, voro de lika oförändrade, som likartade glasskifvor, hvilka under samma tid varit förvarade i mörkt rum. Såsom vi befarade, har den egentliga jagten under vintern varit alldeles ingen. I höstas blefvo dock några få renar skjutna, äfvensom utom en mängd annan fågel öfver 100 ripor. Dessa tillhöra en stor och särdeies fet art, hvars kött är mycket läckert, till smaken något liknande gåsens. Sjelfva fågeln förekommer här i vida större antal än man hittills antagit. Den bor företrädesvis högt upp bland svårtillgängliga stenrös vid sidorna af fjellen. Sedan ö vinterns början har den helt och hället försvunnit, hvilket synes mig svårt att förklara, då den tydligen icke är någon flyttfågel. Under en ripjagt erhöll I skytten, styrmannen från Gladan, Rhoden, istället för I den ripa han trodde sig sigta på, ett ungt exemplar af sjellugglan (Strix nyctea), som sannolikt häckar på samma fjell som riporna, hvilka tydligen härstädes utgöra dess förnämsta föda och från hvilka den tiil färgteckningen knappast kan skiljas. Endast några få sälar och en enda björn hafva under den mörka tiden varit synliga. Från iskanten har man dock under de senare dagarne hört skrik af sjöfågel, en antydan, att polarländernas rika fågelverld snart är att åter förvänta. Rörande vårt lif i Polhem har jag föga anmärkningsvärdt att omtala. Vårt hus är varmt och rym) De vanligen för dylika undersökningar använda apparater hafva icke visat sig tillräckligt känsliga i polartrakterna. un AVI. Ar soo A.