Göteborgsposten – 11 juli 1873, sida 2

— Med ben och allt? frågade miss Bing sarkastiskt. — Mycket sannolikt. En qvinna af din företagsamhet kan vara i stånd till sådant. Jag sksll emellertid genomsöka hela huset i dag. Yid denna tid började det bleka dagsljuset att tränga in genom de våta fönsterrutorna, och Jakob Bing återkom från stallet, miss Judith hade lagat th i ordning, och sedan hon tagit ett ljus i handen, gick hon med brickan på armen upp till den unga fången. Honor gick fram och tillbaka på golfvet. Hon hade aftagit sioa ytterplagg, och hennes långa färgade hår strömmade i vild oordning ner öfver hennes skuldror. Miss Judith satte brickan och ljuset på ett litet bord nära dörren och drog sig derefter tillbaka till dörrren. Är det ljust ännu? frågade Honor med en blick mot de mörka fönsterrutorna. — Det börjar just att dagas, svarade miss Bing. Det är fönsterluckor af trä utanför edert fönster, men ljuset skall efter hand tränga in genom hålet på ena luckan. — Hvem är ni? frågade Honor. — Jag är Judith Bing, hans syster, svarade den bedogade mön med en betydelsefull blick i riktning mot köket. Honors lifliga ögon sökte qvinnans ansigte med ett forskande uttryck, men i dessa skarpa drag fanns ej en skymt af qvinlig sympati eller godhet, liksom ej heller i de kalla beräknande ögonen.