Göteborgsposten – 3 juli 1873, sida 2

På alla håll och kanter utvecklar det religiösa elementet en stark jäsningsprocess inom folken. Skiftningarne i densamma för Tysklands del känna våra läsare, och vi skola ha tillfälle att snart återkomma till dem vid de stundande nya valen för tyska riksdagen, hvarunder de ultramontana antagligen komma att utveckla stor verksamhet. Sjelfva katolikerna i Tyskland äro som bekant söndrade i tvenne hufvudläger: nykatolikerna (de som antaga sista romerska konciliets beslut om påfvens ofelbarbet) och gammalkatolikerna, hvilka senare icke godkänna sagda ofelbarhet. Nykatolikerna äterigen äro politiskt söndrade, i det en del understödjer sina biskopar i deras opposition mot regeringen, under det att andra återigen förklarat sig sluta sig till regeringen. Gammalkatolikerna ha valt sin egen biskop. professor Reinkens i Breslau. Denne Reinkens, som är född 1821, är ännu en rask och rörlig man; det är hans lärdom, älskvördhet, stora talegäfva och isynnerhet de väl skrifna polemiska småskrifter, han utgaf under konciliet i Rom, som bestämt hans val. Gammalkatolikerna ha äfven gifvit sig en kyrkoförtattning efter gammalt kyrkligt mönster. Vid sidan af biskopen skall stå en synodalrepresentation, ett stående utskott af synoden, sammansatt af dels prester, dels lekmän. Den gammalkatolska synoden skall sammankallas hvarje pingst och utgöras at: biskopen, synodalrepresentationens samtlige prester och deputerade för lekmännen, så att hvarje menighet, som har öfver 100 och under 200 medlemmar, skickar 1 representant, annars infinner sig 1 deputerad för hvarje 200 lekmän. Presterna skola väljas af menigheten, men deras val stadsästas at biskopen. I Frankrike ha de genom kriget lidna nederlagen och olyckorna väckt till lif en religiös rörelse. Under julikonungadömet, den derpå följande republiken och sedan andra kejsardömet utbredde sig i Frankrike en krass materialism, en hädisk ateism, hvilken isynnerhet slog rot hos den studerande ungdomen och vidare spreds genom en del af den radikala pressens organer, de der ville störta åtskilliga kyrkligt-sociala bestämmelser och lät Gudsbegreppet följa med på köpet. Det ultramontana franska presterskapet såg ej med oblida ögon denna materialism, emedan den skulle bli ett vapen i dess händer mot den för presterskapets makt och påfvedomets planer vida farligare spiritualismen, hvilken ville ha en reformerad katolicism och närmast motsvarade nyrationalismen här i Sverige. Denna spiritualism trängde endast sakta tram bland massorna, under det att deremot materialisterna