Göteborgsposten – 3 juli 1873, sida 1

voro inne i Röda Huset för att berusa sig. Se! Han är västan redlös. Hvad skola vi göra? Honor reste sig upp och såg ut genom framfönstret, Kusken satt som en skärm framför större delen, men hon kunde so vagnslampan, som brann mycket dunkelt, och hon kunde äfven sc, att de voro utom staden. Det fanns inga gatlampor, inga hus härute; men hon uppfångade skymten af träd i förbifarten. — Vi äro utom staden, mrs Early, utbrast flickan, Karlen för oss mot norr eller nordost. Denna väg för till Four Lane Ends. Vi måste hejda honom. Det tjenar ingenting till att ropa på hjelp. Vägen är enslig, och vi skulle ha hunnit långt bert, innan någon kunde hinna ut från ett af de långt isär liggande husen. Mrs Early fällde återigen ner fönstret. — Min gode man, började hon, ni far orätt väg med oss. Ni måste vända om och fara tillbaka samma väg ni kommit. Vi önska att komma fill vårt hotell. — Qvinnfolk ha alltid sina önsk — önskningar, muttrade Bing. Har ni nå — någon konjak? — Nej, nej. Men hör ni ej hvad jag säger? Ni måste köra oss tillbaka samma väg vi kommit! utropade mrs Early. — Måste — måste köra oss tillbaka! Kommer aldrig i fråga! Kör ej tillbaka för någon! förklarade Bing hickande. Vi skola åka hela natten till ljusan dag och komma hem när lärkorna börja sjunga! Hoppsan! Han började vagga der han satt, mera betänkligt än någonsin, och lät höra ett slags hest tjut.