Göteborgsposten – 1 juli 1873, sida 1

— Hon är ej hans dotter, upprepade sir IIugh, i det han försökte att tala lugnt, churu hans sinnesrörelse blef allt starkare. Kapten Glint har ej varit gift förr än för två år sedan, då han ingick giftermål med en onka — just densamma som i telegrammet till Honor denna morgon uppgifvits vara döende. Honor är ej ens slägt med honom. Han fann henne för flera år tillbaka, då hon ännu var ett litet barn, vid en Medelhafshamn, der hon bars på armen of en engelsk qvinna, som vandrade sjuk om ej i full yrsel omkring på stadens gator. Grofvinnan drog en lång suck. — Hvilken hamn var det? frågade hon andlös af oro. — Valetta. — Valetta — Valetta? Kapten Gliut fann barnet i Valetta? Hvilket namn uppgaf amman barnet ega? — Hon uppgaf ej något namn. Qvinnan sade blott, att hon önskade resa till England. Om hon också sade någonting mer, känner jag i alla fall ej till det. Honor omtalade historien för mig en gång då hon var mycket upprörd, och jag torde ej ha fått fullständiga detaljer. Jag erinrar mig ej amuans namn, om jag också hört det uppgifvas. Qvionan var en simpel amma, så mycket kan jag förstå, och ej barnets mor. Jag kan ej ens erinra mig, hvad som blef af qvinnan, ehuru jag tror att hon sattes i land vid första hamn och skickades till ett sjukhus. Ja, jag erinrar mig det verkligen nu. Hon yrade och kapten Glint fruktade, att hon skulle dö. Han utverkade genom engelske konsuln plats åt henne i ett sjukhus i Marseille,