Göteborgsposten – 28 juni 1873, sida 2

—7 från Utianäci. Visserligen är päfven efter omständigheterna kiy igen och kan gå utan krycka, endast stödd på en käpp; mon hans hela kroppshydda lutar dock ull fall och slutet kau ej vara långt borta. De ledande offentliga organerna i Europa sysselsätta sig derlör fortsarande mycket med do båndelser, som då skola följa och hvilka nu förberedas, särskilt det sörestående pålvevalet, rörande hvilket Times innehåller ett intressant bref från Rom, hvaruvi meddela nedanstående: Stor brådska råder bland kardinalerna, och många at deras ominencer infinna sig nästan dagligen i Vaticanen. Dessa prelater, hvilka under de si-ta tjugosju ären endast varet prydnadsfigurer, börja nu hänna den makt och betydevhbet, som en ledighet på den påtliga stolea skall gifva dem. Så länge påfven lefver, är han den mest oinskränkte af alla herrskare; han behofver hvarken spörja det hel. kollegiet till råds eller följa dess råd, då han uppmanat det att uttala sig. Det inflytande, som en kardinal kan utötva hos påtven, är alltid af rent personlig natur, och h. helighet föredragor ofta att skanka sitt förtroeuda till en al as na husprelater, en obskyr Det är först då pontifikatet nalkas sitt slut, som en äregirig påfve får lust att ha kardinalerna omkring sig, i det han hoppas, att han kan inverka på dem i afseende på valot af efterföljare. Detta gäller särskilt om Pius IX, som öfverletvat nästan alla siva valmän ocu hvars efterföljare skall väljas al hans kreatur. Det hel. kollegiet består, då det är fulltaligt, af 72 kardinaler; men det är nu genom dödsfall minskadt ull 43, af hvilka de 35 äro utnämnda af den nuvarande pålven Påfvens ovilja mot att besätta de 29 lediga platserna förklaras af hans fruktan för, att nya elementer skola inkomma i en korporation, på hvilken han tror sig kuana fullstindigt lita. Han tror sig känna dessa män väl, havs vilja munk eller till och med en kammartjenure.