Göteborgsposten – 28 juni 1873, sida 2

— — — — — — rättegångsoch Polissaker. PoliskäusLas:TenDyrt nöje. Korgmakaren Carl Johan Liljenerg, boende vid Allägatan, stod i förgär inför polisammaren, anklagad att mändagen d. 23 d:s å IIusaratan på ett vålusamt och handgripligt sätt sökt bessa en af polisen häktad rusig mansperson. Detta ade tillgått på följande sätt. Som vanligt när nåon dryckeseller slagskampe af polis skall aftoras 1 vaktkontoret samlas kring parterna en massa venniskor af nysikenhet eller deltagande. Samma örhällande egde äfven nu rum. Men bäst det är usar Liljenberg, som varit med i hopen, tram och illdelar den ene konstapeln ett par valdsamma slag i nsigtet, så att hans ena läpp blef skadad och en tand ossnade, samt hufvudbonaden föll i gatan. Derefter ökte han undkomma genom folkmassan. Som detta yckats föga och han sjelf skulle till vakten aftöras, qjorde han det mest iortviftade motstånd och uppörde sig ytterst vildsint. Vid törhöret uckade Lilenberg till alltsammans och sökte förklara hela förppet på ett sätt, som skulle han sjelf varit den förrdelade. Han bade nemligen helt beskedligt åsett väktningsprocessen och gått några steg med i tolkhopen, då han bakifrån fått en kuuft att han icke kunde hejda sig att falla rakt på konstapeln som, euligt hans ord, måjligen fått någon liven törnÄ. Oaktadt vittnens intyg kunde han inte förmås till något ersännande. För att uppbjelpa minnet på den tredskande intörpassades han till celltängelset i afvaktan på ransakning vid härv. rådhusrätt, dit målet blef remitteradt. Rymmare och fasttagare. Soldaten n:0 1 Christian Johansson Eng vid Bohusläns regemente, hade häromdagen tagit sig en s. k. vpondpermission och begifvit sig af från sin innebafda tjenstgöring. De vackra sommardagarne hade troligen varit för mycket lockande för honom. Skrifvelser från chefsembetet hade blifvit afgifna till samtlige kgs bshde och — ser man på — den afvikne martissonen anträffades inom kort i — Galgkrogarne. Vid polistörhöret, till hvilket Eng framtradde med vederbörliga ställningssteg, urskuldade han sig med att han begitvit sig hit att söka arbete, som totalt sakvades honom i hembygden, och beslöts hans ötverlemnande till kgs bthde, för att deretter ånyo förpassas till reg:tet, der troligen n got helt annat än sol och sommar vid fågelsång och blomdoft väntar honom. Bestraffad ohörsamhet. För stöld straffade manspersonen Frans Euvard Pettersson, som utan bostad länge drifut omkring bär i staden på torg och gator, isynnerhet der krogar finnes i narheten, hade i måndags icke kunuat på nägra vilkor förmås att lemna en sådan plats, neml. utanför Mollers krog 4 Husargatan. Polisbetjeningen uppmanade honom flera gånger att aflagsna sig, men förgätves. Han var dock icke berusad af starka drycker. När de slatligen nödgades att på allvar töra honom deriträn, atte han sig till valdsamt motetänd och ret blanu annat sönder konstaplarnes påhafda uniformsrockar. Vid förhöret härom, hvarvid han, efter vanan bland hans gelikar, nekade till allt, fäldes han likväl att för ohörsamhet mot poliskonstapel i tjensteutöfning, törargelseväckande uppförande och sönderrifvande at klädesplagg tillsammans plikta 60 rdr, eller i brist på tillgång undergå 9 dagars fängelse vid vatten och bröd. Om Pettersson föredrog detta senare, derom vittna inga hätder, men säkert är att han införpassades till undergående af vederbörligt strafl. Äktenskoplig lycka. Hustru Anna Johanna Eriksson hade till torsdagens session i poliskammaren låtit uppkalla sin man, arbetskarlen Johannes Eriksson i Majorna, för dot han icke allenast for ett supigt och oordentligt lelnadssätt, utan allt som ottast öfverfaller henne med hugg och slag. Dagen förut hade hau bl. a. tilldelat henne ett slag i ansigtet, hvaraf ännu ett större blåmärke var synligt. Inkallade vittuen intygade äfven att Erikson var bögst oregerlig och icke allenast var en skräck för bustrun, utan också störde grannarne i sin sömn med sitt oväsen. På samma gåvg intygade vittnena hustrun vara en utmärkt bra menniska, svm gjorde allt för att förbättra och hjelpa sin supiga man. POliskammaren remitterade målet till ransa kning å härv. radhusrätt och införpassades Johannes Eriksson under tiden till cellfångelset. Midsommarfröjd. Skomakeriarbetaren Auton Michael Segerling. boende i Majorua, hade i torsdags till polisen uppkallat en sin yrkesbroder, Carl Petter Julius Pehrsson jemte dennes hustru Anna Brita Pehrsson, att ausvara tör det ue midsommarsdagen å allm. vagen vid Cvopmansgatan icke allenast slagit bonom illa utan ätven sönderritvet hans påhafda kläder, så att han slutligen knappt hade en euda tråd qvar. Dertill hade isynnerhet hustru Pehrsson varit särdeles behjelplig. De båda makarne påstodo deretter i sin tur med mycken tvärsäkerbet, att det varit Segerling som dels kastat vådligt stora stenar på dem och sedermera midt på vägen kullknuskat henne, då naturligtvis mannen trädt emellan. Som dsyna vittnen finnas uppsköts målet på S uagar, då båda parterna auyo skola infinna sig.