Göteborgsposten – 18 juni 1873, sida 1

— Hilda är säker nu, hvad som än må hända, sade mrs Watchley för sig sjelf, i det hon tillslöt sin dörr och derefter började afkläda sig. Den verkliga arftagerskan till Waldemar är död, eller ock lefver hon någonstädes i en obemärkthet, hvarur hon aldrig skall bli framdragen. Darrel Moer är den närmaste arfvingen, och i alla händelscr är Hilda nu säker om att bli herskariona på Waldemar. Grimrod skall bli förtjust. Jeg skall telegrafera till honom i kemlighet redan i morgon bittida, och i morgon qväll skall han vara här. Hilda Floyds reflektioner voro ungefär af samma beskaffonhet, under det hennes konstrikt upplagda hår upplöstes af den sömniga kammarjungfrun. — Min ställning blir fullkomligt betryggad genom ett giftermål med Darrel Moer, sade hon för sig sjelf. Sedan jag en gång blifvit gift med honom, kan jag vara säker om att bli herskarinna på Waldemar, Det finnes naturligtvis ingen verklig arftagerska vid lif, och om hon också finnes, lefver hon okänd och obemärkt samt kan derigenom anses så godt som död. Jag skall bära de Waldemarska familjesmyckena, lysa i sällskapsverlden och bli befriad från det tvång lord Waldemar vill pålägga mig. Såsom Darrel Moers hustru kan jag också trotsa både Grimrod och mrs Watchley. Jag skall köra dem båda två på porten, så visst som jag lefver. Visserligen är Grimrod innehafvare af de der olycksaliga brefven, som jag skref till Antonio Frivoli; men jag kan också ha medel att qväsa honom, om han försöker styra mig genom