Göteborgsposten – 18 juni 1873, sida 1

äro måhända icke så farliga för guldet som för skiljemyntet af silfver, hvilket under den nya myntsotens rägime komme att spela en mera underordnad roll. Dessutom har riksdagen genom sin kontroll öfver riksbanken när som helst i sin hand att hindra en öfverflödig sedelemission. Vi tro icke, att statsmakterna genom stadganden i den här afsedda riktningen skulle träda berättigade privatintressen för när. Från strängt juridisk synpunkt kan sättas i fråga, huruvida de enskilda bankerna från den stund, då den nya myntfoten blifvit lagiigen veder tagen, utan vidare ega rätt att uttärda sedlar. De hafva fått befogenhet att utgifva sedlar, lydande å siltver, å riksdaler riksmynt, icke å kronor; när silfret blifvit aflyst såsom lagligt betalningsmedel, torde de således böra söka särskildt tillstånd att tå fortsättta sedelmissionen i det nya myntet. Anser sig staten kunna bevilja dem denna förmån, så eger också staten att drevid fästa de vilkor, som det allmänna bästa krätver. Icke heller torde privatbankerna röna skada deraf, att dessas rätt att i form af sedlar upptaga räntefria lån af sina kunder något mskränkes, då det ju plägar framhållas af deras beundrare, att sedelemissionen icke utöfvar ett nämnvärdt inflytande på deras operationers omfattning.