Göteborgsposten – 18 juni 1873, sida 1

— ——— min kära Hilda, liksom om hon vore mitt eget barn, och det är med en moders stolthet och glädje jag öfverlemnar henne åt er. Hon är en ömtålig planta — en af dessa sällsynta blommor, hvilka behöfva den omsorgsfullaste och ömmaste omvårdnad. Ni är mylords egen nevö, hans systers son och hear vuxit upp på Floyd Manor liksom under mylords egna ögon, ända till dess ni inträdde i mannaåldern. Jag är säker om, att jag ej skulle ha kuunat finna en bättre man åt min kära Hilda, ehuru hennes börd och skönhet borde ha kunnat vinna en hertiglig krona åt henne. Jag hoppas och tror, att ni båda skola bli lyckliga. — Jag betviflar ej det, min fru, sade Darrel Moer med en bugning. — Lord Waldemar måste underrättas i morgon, sade mrs Watchley i en ton af beslutsamhet. Och vår Hilda skall stå brud och göra sitt inträde i societeten redan under denna säsong. Nu behöfver ni ej frukta för några tråkiga böcker, musiklärare, ritlärare och guvernanter, mitt kära barn. Jag lyckönskar er till edert vunna oberoende! Det skulle vara svårt att säga, hvem af de tre, som var bäst belåten med det tillämnade giftermålet. Hvar och en af dem hade hemliga motiver, som drefvo dem till att påskynda bröllopsdagen. De stannade qvar i salongen fullt en timma längre och skildes derefter åt för natten. De tankar hvar och en af dem hade vid inträdet i deras rum voro karakteristiska nog.