Göteborgsposten – 10 juni 1873, sida 1

den delen af landet fortfor lady Thaxter, som äfven gaf akt på Honor; men hans planer skola lyckligtvis alla bli gäckade. Under det han söker på det hållet, är Honor välbehållen hos oss; men om han vore i London, skulle jag ej kunna inbjuda honom till mitt hus. Han har förr brukat komma hit ofta, eftersom familjerna äro så intima, men jag kan aldrig mera mottaga honom här. Lady Rothsmeres ansigte undergick en förändring till uttrycket. Sir Hugh kunde ej säga om hon blef glad eller ledsen öfver att hon sannolikt ej skulle få träffa Darrel Moer. Han skulle ha velat gifva till mycket för att fullkomligt kunna läsa i hennes hjerta detta ögonblick. — Det finnes er tredje gäst, som är hit inbjuden i dag, anmärkte lady Thaxter. Det är miss Floyds sällskapsdame oeh vän, en qvinna som varit en mor för henne under hela hennes lif. Hon var miss Floyds amma och då det lilla barnets mor dog, åtog hon sig ensam vården om detsamma. Hon är den tillgifnaste bland vårdarinnor. Grefvinnan såg helt öfverraskad ut. — Bruka personer af rang inbjuda personer af de lägre klasserna att dinera hos sig? frågade hon. Förlåt mig, bästa lady Thaxter, men jag är förvånad öfver att ni inbjuder en tjensteqvinna, en amma, till middag hos er. Lady Thaxter rodnade något och skyndade att förklara saken. — Denna qvinna är ej en simpel — ej en vanlig amma, grefvinna. Hon är en dame genom börd och uppfostran. Hon är prestdotter och har äfven varit gift med en prest. Hon är en så fullkomlig dame, att lord Wal