Göteborgsposten – 10 juni 1873, sida 1

Deremot sysselsätter man sig nu så uteslutande med Mac Mahon, som ett skyldigt aktgifvande på Broglie och Buffet kan medgifva. Marskalken-presidentens slägtregister ända ifrån hans förfäder de irländska konungarne (har ni, i parentes sagdt, någonsin träffat en irländare, som ej härstammar från de gamla konungarne?) är numera icke en hemlighet för äfven de i den genealogiska vetenskapen minst bevandrade, och marakalkinnans sätt att göra les honneurs är nu ika beundradt som mademoiselle Dosnes och madame Thiers för åtta dagar sedan. Huruvida det också blott var för att hylla I den uppgående solen eller om deras omdöme hade någon djupare grund, vet jag ej, men jag hörde i går ett samtal mellan ett par arbetare, som frapperade mig. Begge hade voterat för Barodet, det förstås, och såsom det föreföll mig i den fulla öfvertygelsen, att arbetet åter skulle taga fart. Men i stället hade följden blifvit, att den utaf dem, som vid den tiden hade en plats, straxt derpå förlorade densamma, emedan fabrikanten hade tått återbud på en mängd beställningar. Den andre hade icke något arbete då, men begge hade nu, sedan Mac Mahon kom i spetsen för regeringen och hela affärslifvet i och med detsamma fått en ny schwung?, erhållit god sysselsättning. Jag förbigår de reflektioner, som detta oförväntade resultat ingaf dem, och hvilka alldeles icke voro smickrande för tit. Barodet och hans anhängare, men anmärker allenast att, efter hvad jag vid detta tillfälle kunde förnimma, ändå icke alla parisare af deras klass äro komplett otillgängliga för händelsernas logik. Man väntade vid den stora regeringskrisen med mycken otålighet och någon oro att se, huru börsoch handelsverlden skulle komma att upptaga densamma. Vissa af de dåvarande officiösa och alla de radikala tidningarne spådde oväder, men deras spådomar kommo alldeles på skam. Under den förflutna veckan hade begge de fondpapper, som utgöra normen för alla de andra, 3-procents-räntan och 3-milliarderslånet stigit på ett förvånande vis, (de sista kurserna d. 24 maj voro resp. 54: 85 och 87: 90 samt roteras i dag 57 och 91: 10, således en hausse af 2: 15 och 3: 10, hvarvid likväl är att märka att de under de första dagarne efter Thiers afgång stodo ännu 1: 20 å 1: 40 högre,) och hela den långa raden at andra på börsen noterade valutor har följt efter i samma spår, undantagande några spanska, österrikiska och sydamerikanska papper. Detta är heller ingenting att undra på. Börsen är till sin natur afgjordt konservativ, och Mac Mahons anträde till makten i spetsen för en konservativ minister har skingrat alla de farhågor, som man hyste att inom kort allting. Det talas om nya beställningar, som från alla håll ingå till den franska industrien, och säkert är att kapitalerna på nytt strömma till parisermarknaden. Den förre presidenten, som länge hade varit så populär hos affärsverlden hade efterhand förlorat nästan hela sin prestige, och det säges att detta nästan mer än någonting annat grämer honom. Allt detta hindrar emellertid icke att månadsliqvidationen erbjuder åtskilliga svårigheter. Flera spekulanter, som icke hade kunnat förmå sig att tro på Thiers fall, spekulerade oförtrutet på baisse och ha följaktligen blifvit alldeles bortsköljda af hausse-strömmen. Ett par stora kuliss-hus ha ramlat, men någon större fara är dock ej att frukta. Jag nämnde i början af mitt bref något om Salonen. Konstutställningen iår är lika tullsatt med taflor och med åskådare som någonsin. Pariserpubliken kan väl i allmänhet taget ej anses ega samma fina medfödda konstsinne som de sydländska stamförvandterna, italienarne och spaniorerna, men dess medtödda smak gör sig dock ätven på detta område gällande. Det förefaller mig eom den moderna franska målareskolan, sedan den under sitt sträfvazde efter sanning i konsten å den ena sidan väl frambragt de yppersta kolorister, men å den andra ännu nyligen betänkligt hotade att förfalla i en alltför krass realism, numera börjar visa allt större tendenser till en högre uppfattning af det ideala i konsten. Beklagligen är det dock ej alltid de, i som ha tekniken mest i sin hand hos hvilka i denna återgång visar sig. i Att ingå i någon detaljerad redogörelse i för de i år utstälda konstverken, kan naturligtvis ej här ifrågakomma. Jag nämner derföre endast, att trö svenska konstnärer, enligt ! katalogen, der äro representerade, hrr Wahlberg, Hugo Salmson och von Gegerfelt. Men hr von Gegerselts tafla, angifven såsom vy se radikalerna lyckas vända upp och ner på