Göteborgsposten – 10 juni 1873, sida 1

från Westergötland, har det icke varit mig möjligt att få sigte på. Wahlbergs tvenne landskap äro, likasom allt som kommer ifrån hoaom, i högsta grad fulländade och ådraga sig stor uppmärksamhet, särdeles det ena, Waxholms hamn i månskensbelysning. Månen visar blott en ringa del af sin skifva bakom sönderslitna skyar, ett par fiskarebåtar lägga ut ifrån stranden, hvars förfallna träkaj med några ruckliga sjöbodar göra all önsklig pittoresk verkan. Särdeles god är effekten af ljuset från ett upplyst fönster till venster, men kanske ännu mera törtjenstfull i rent artistisk hänseende är den andra taflan, också ett Waxholmsstycke. Det ligger häri en oändligt fin stämning; vid en stunds längre betraktande tycker man sig se allt djupare in i luften och böra dallringen af löfven på träden framför den lilla stugan. Hr Selmsons tafla samlar alltid framför sig en mängd åskådare. Det är en scen från Antwerpens torg från 16:de seklet och den spanska tiden. En blomsterförsäljerska med en stor mängd blommande växter, en gammal jude i ett guldsmedsstånd, tre manliga och en qvinlig figur alla i tidehvarfvets lysande och smakfulla drägter, ha gitvit konstnären tillfälle att visa sin smak i färgens behandling och accessoirerna, gammaldags hus, en bit af kanalen och dess skepp bidraga att höja effekten. Måhända har dock handlingen ej fullt det lif den borde, och teckningen, ehuru korrekt, förefaller ej alldeles fri från stelhet.