Göteborgsposten – 5 juni 1873, sida 1

dess vigtigaste uppdrag? Så frågar man; och hvem vill åtaga sig att svara? Afven med det lifligaste intresse för folkskoleväsendet och någon insigt i dithörande frågor, torde man få välja att ställa sig i de spörjandes hop och vänta svaret af framtiden. Under det samhällenas verkliga eller inbillade ljus mana sitt sjelfförtroende till lif för att på pricken angifva, huru långt vi kommit, torde det emellertid vara skäl att formulera trågan litet annorlunda och att på samma gång begränsa den. Man har också frågat — och man frågar oupphörligt —, huru vi lyckas att genomföra det obligatoriska systemet. Det är kanske en hufvudtråga, ty de väntade resultaten bero nog icke. så litet derpå, om vi kunna genomdrifva, att barnen allmänt och ordentligt besöka skolorna. Att denna fråga på landet icke öfverallt kan tillfredsställande besvaras, framgår at inspektörernas berättelser. Det klagas öfver de svårigheter, som i glest befolkade trakter alltid visa sig att få skolorna ordentligt besökta. Det klagas ocksä icke sällan öfver skolrådsledamöternas likgiltighet. Men likväl synes någon förändring till det bättre här visa sig, och man hör åtminstone nu mera sällan klagomålet öfver -tredskande pastorer. Vårt presterskap — det må man medgifva — visar sig ullmännare, än förhållandet var för omkring ett tiotal at år sedan, fatta sina skyldigheter mot folkskoleväsendet, hvilket kanske till någon del står i sammanhang med den i vissa afseenden förändrade ställning detsamma sedan representationsreformen börjat intaga. Vi hafva derföre den tron, att man gör hvad man kan, och att saken går framåt i en god riktoing, om också svårigheterna endast småningom och med mycket arbete och mycket tålamod måste öfvervinnas. Huru det går till i Göteborg, torde vara allmänt bekant, ehuru derom icke något omdöme offentligen uttalats. Några samhällsmedlemmar offra här, utan all annan ersättning, än den som för dem tyckes vara nog, nemligen det egna medvetandet af, att de uträtta något gagneligt, otroligt mycken tid och möda för att öfvervaka, att skolorna inom de olika distrikten ordentligt besökas; och af denna deras verksamhet framvisa de offentliga redogörelserna resultaten. Huru det går till i hufvudstaden, veta vi ej rätt, men asffror tala, heter det, och de tala här temligen tydligt — Stockholm har vida mer än dubbelt så stor folkmängd som Göteborg. Enligt tolkskoleöfverstyrelsens berättelser besökas Stockholms folkskolor af 7655 barn; enligt Göteborgs skolstyrelses berättelse besökas vära folkskolor at 6616. Proportionen låter oss tänka, att barnen inufvudstaden mindre allmänt besöka folkskolorna. Hutvudstadens folkskoleväsende skall dock vara mönstret för hela rikets. Dess folkskolor hafva bättre lokaler och mycket bättre skolmateriel. Man måste tänka, att man här alldeles olämpligt tillämpar regeln litet men godt, att man vill hafva ett visst antal väl skötta mönsterfolkskolor, men att man icke kan draga de olyckligast lottade barnstackrarne, eller dem som bäst behöfva det, till dessa välgörenhetsinrättningar. I så fall är det lyckligt, om vårt folkskoleväsende i allmänhet icke tager hufvudstadens till mönster. En annan fråga har också blifvit framstäld, och den torde också vara vigtig nog. Märkes der tilläfventyrs inom folkskolorna eller bland barn i skolåldern ett tilltagande sedligt förderf och hvilka åtgärder vidtagas för att, utan anlitande af polismyndigheterna eller brottmålsdomstolerna, genom straff försona eller förbättra och på bättre vägar föra de olyckliga, som redan vid så tidiga år påkalla tilllämpning af allmänna straffiagen? Den förra delen af frågan tveka vi ej att med fängvårdsstyrelsens berättelser framför oss besvara jakande; den senare delen torde resp. folkskolestyrelser kunna besvara. För ett eller annat år sedan minnas vi, att folkskolornas auktoriteter i ett af vära större samhällen icke visste eller låtsade veta af, att bland skolbarnen funnos förbrytare, som gjort bekantskap med polismyndigheten eller brottmålslagskipningen. Från poliskontoren kunde man dock skaffa sig rapporterna. Hvad man här i Göteborg uträttat genom afsöndringsskolor o. dyl., kunna såväl offentliga myndigheter som hvilken som helst, som skänkt någon uppmärksamhet åt vårt folkskoleväsende, omtala. Icke har man ännu hunnit så långt, men vi hafva all anledning att tro, att den väg, man inslagit, är den rätta, och med fortsatt omtanka och omsorg torde på den icke så litet godt kunna uträttas. Det bedröfligt stora antal unga brottslingar, som nu för tiden beröfvas sin frihet för att utbildas inom fängelsemurarna, torde mana oss att rätt allvarsamt tänka på den fråga vi här framställt. Ett tredje spörjsmål har också blifvit framkastadt. Man har trott sig veta, att unMT AA 2... 11.