Cöteborg den 5 juni 1873. Det är kinkigt nog att besvara den frågan, om det i allmänhet är så väl bestäldt med folkskoleväsendet i våra städer, som man på vissa håll obetingadt synes vilja antaga. Det frågas här och der, om vi kunna vänta de stora resultat af vår mest i ögonen fallande folkskoleverksamhet, som man synes vilja påräkoa. Man bar kanske för stora anspråk, och man betänker tilläfventyrs icke, att det icke är den första eller knappt den andra generationen, som skall förverkliga förhoppningarna. Man spörjer: hvad hafva folkskolorna gjort för att motverka liknöjdheten och tanklösheten, odugligheten och lättjan, fåfängan och njutningslystnaden, dessa skaffare för eländet och lasten, dessa sambällets sjukdomsfrön, som afla proletariat, superi och prostitution? Hvad kad man omsider vänta af den allmänna upplysning, som sprider eller skall sprida sin dager öfver hela vårt samhällslif, som en gång skall göra hvarje medborgare skickad att fälla sitt omdöme och gifva sin röst i allmänna frågor eller åtminstone oförvilladt med lika röst som äfven den bäst lottade deltaga i valet af den eller dem, som må vara värdige samhällets förtroenden och