Göteborgsposten – 30 maj 1873, sida 1

iga böjelsernas återuppvaknande, gingo till råds med den gamle läkarens närmaste man, lonsamme som genom sin rädighet och goda handtag hade mest bidragit till den förra operationens lyckliga utgång. Han delade deras farhågor, och när den gamle, stött öfver att man ville förmå honom att ändra system, tog titt afsked från befattningen, åtog sig den nye läkaren på eget ansvar och stödd på en liten pluralitet i familjerådet att tillsvidare ansvara för det dyrba:a lifvet, icke genom att i hufvudsak förändra regimen, men sörja för att det icke, så länge han är med, blir tillfälle till några extravaganser. Man hoppas, att la bells Franos efter hand skall sjelf visa, hurusom detta lefnadssätt är för henne det helsosammaste och leder till hennes sanna bästa. Men lemnom alla liknelser! Thiers stora tal i lördagens morgonmöte var, det måste sägas, icke hans bästa. Han återkallade i minnet alla de stora tjenster, som han hade gjort täderneslandet, huru han räddat Frankrike, återstält den allmänna krediten, betalt utlänningar och mycket mera. Hans tal andades en stolthet, rättmätig å la bonheur, men alltför utmanande. I hvarje ord låg tanken: kasta bort mig, om I vågen! — Han kände alltför väl sin Achilles-häl, den var understödet från radikalismen, hvari han icke försmått att söka sin styrka, denna oro, som de sista valen ingifvit äfven de mest oförskräckta, den synbara tillväxten af de revolutionära elementerna i kammaren. Han drog sig ifrån allt detta så godt han kunde, uppropande, fördubblande sina konservativa förklaringar men oupphörligt sökande att ställa frågan på en annan ståndpunkt. När hela verlden ropar att striden är mellan samhället och revolutionen, svarar han: nej, striden är blott mellan monarkien och republiken! — Detta var hans trumf, och den gjorde ej spel. Jag beklagar er, sade han till slut åt hertigen af Broglie, ni är en skyddsling af kejsardömet. — Bättre det än att vara en skyddsling af kammaren!, ha de konservativa svarat, och det är just derföre som de öfvergifvit honom. Det var i sjelfva verket icke mången som trodde, att de förenade högra fraktionerna skulle våga att drifva till det yttersta sin seger, äfven om denna, hvilket långt ifrån var säkert, numeriskt skulle tillförsäkras dem. Och Thiers sjelf var visst den siste, som skulle ha trott någonting dylikt. Men de vågade det, och efter allt hvad man kan se nu efteråt, hade de det, som man säger, väl förspändt på förhand. Lyckligtvis för dem, för Frankrike och icke minst för den nye presidenten sjelf, har marskalk Mac Mahon namnet och anseendet af Åden loyalaste man i Frankrike. Icke en skymt af miestanka har framkastats eller kunnat framkastas mot honom att han deltagit i något slags intrig för att komma till makten eller att han eftersträfvat denna. Han erbjuder derigenom ingen skottafla för agitationen, och ministeörer må vexla och falla under honom, så står han dock sjelf öfver de politiska partierna. Det är endast det sociala partiet, revolutionspartiet, som på förhand har i honom en förklarad motståndare. Och hvad som ytterligare är en god sak, han representerar armåen, hvilken, såsom det heter i hans proklamation, alltid skall vara lagens arms. Hvad angår de öfriga ledamöterna af det nya kabinettet, hvilkas namn Journal Officiel för i dag upptager, så skyndar jag att lemna er deras silhouetter, såsom de i hast blifvit tecknade. Konseljpresidenten och utrikesministern, hertig de Broglie, är son till den från julimonarkien bekante statsmannen. Han är medlem af Franska akademien och har skrifvit en hel hop saker om romerska kejsardömet i Revus does Douxv Hondes. Nu för tiden är har uteslutande politiker, men hans politik är, sägs hsne motståndare, icke mindre dimmig än hans böcker. Det är en storväxt och helt majeatä tisk man, för resten akademiskt allvarlig. Nä ban uppträder i tribunen, der han gör en su perb figur, väntar man sig att få böra e! åska af vältalighet. Och han är vältalig, mer han är ingen åska! om han liknar till utseen det en kavallerimajor, så liknar han till rö sten en teatertenor, som har tandvärk. Ä född 1821. Incikesministern hr Beul är född 182 och sedan många år ledamot af Franska in stitutet. Stor Hellenist och passionerad fö det gamla Rom och för de sköna konsterna hvilka han gerna lyckas att få med in i all sina tal. För öfrigt mycket vältalig. Till de yttre lång, mager och torr, med ett ansigt hvasst som en rakknif och omgitvet at stor borstiga polisonger, men med en liten, 1