Göteborgsposten – 30 maj 1873, sida 1

—— r—— — —————— fars skull, skulle jag afskeda er eller åtminstone tvinga er till att intaga en plats bland de bättre tjenarno. Såsom det nu är, måste ni taga er bättre till vara, då ni talar till mig, i annat fall skall ni finna att ni alldeles icke sitter säker på eder nuvarande plats. Mrs Watchley hade i sin fruktan att miss Floyds uppförande skulle förmå baronen att alldeles taga sin hand från flickan gång på gång försökt tysta henne. När hon ej lyckades, brast hon i tårar. Huru riktigt lord Waldemar än uppfattat miss Floyds karakter, blef han helt förvånad öfver detta uppträde. En blixt af vrede lyste i hans ögon, och hans stränga drag erhöllo ett uttryck, för hvilket till och med Hilda Floyd darrade. — Hilda! utropade han, jag är utom mig af förvåning. Jag visste, att ni var falsk och egennyttig, men jag trodde er ej vara så ytterligt grym och hjertlös. Mrs Watchley, hvilkan ni behandlat såsom en olydig tjenarinna, är en dame såväl genom sin börd som sin uppfostran. Hon tog er ur eder döende mors armar i sina egna. Då ni i hela verlden ej egde några elägtingar till att skydda och vårda er, ty jag visste ej att ni fanns till, var det hon som gaf er vård, skydd och kärlek. Hon uppfostrade er som en flicka af stånd. Jag fruktar blott att hennes godhet mot er har alldeles skämt bort er. Det är på detta sättet ni belönar henne för hennes godhet! Jag rodnar för er. Vet, miss Floyd, att mrs Watchley ej är eder tjenarinna utan eder sällskapsdam, och att ni hvarken kan afskeda henne eller skicka bort henne. Jag önskar att i