Göteborgsposten – 30 maj 1873, sida 1

med Honor Glints rena, öppna och trofasta anletsdrag, som han nyss skådat och som gifvit honom en så stark påminnelse om hans döde son. Hon har fått ett allvarsemt anfall af rheumetiem oeh måste resa till Nizza för att ätervinna sin helsa, så fort hon kan uthärda en sådan resa. Hon kan ej införa er i societeten denna säsong. Miss Floyd uppgaf ett rop af otålighet, ledsnad och harm. — Den afskyvärda gamla kärringen! utbrast hon i det tårar af vrede uppstego i hennes ögon. Den der sjukdomen tyckes särdeles passande för eder önskan att ej låta mig komma ina i societeten denna vinter. Jag är säker om, att alltsammans är en plan, som ni båda gjort upp för att gäska mina önskningar! — Hilda! Lord Waldemar uttalade detta enda ord med en röst, som gaf genljud i rummet, och hans stränga ansigte blef ännu strängare af den öfverraskning och harm han erfor. — Hilda! upprepade mrs Watchley darrande af rädsla. Tänk på hvad ni säger! Ni får ej tala på det sättet till mylord. Låt ej edert lynne förleda er till näsvisheter mot er älskade farfar! Men miss Floyd hade aldrig fått lära att beherrska sitt lynne vid sådana tillfällen, då det gick henne emot. Hon fruktade lord Waldemar och var rädd, att hon gått för långt mot honom, men hon vände sig i stället mot mrs Watchley och yttrade i hes ton: — Ni glömmer eder plats, mrs Watchley. Ni vågar säga mig, hvad jag har att göra! Om det ej vore för far—— — — — — —