Göteborgsposten – 21 maj 1873, sida 1

m Ä— böfver blott vänta några år. Farfar kan ej lefva i evighet. Och jag lofvar er, att, om ni vill hålla mig uppe i min nuvarande ställning och hjelpa mig ur detta bryderi, skall jag alltid behålla er qvar såsom förste förvaltare och fördubbla eder nuvarande lön. — Jag fordrar ännu något mer, svarade Grimrod. Jag fordrar ett löfte af er, att ni skall gifta er med den person jag utvalt åt er. — Jag lofvar — jag lofvar! sade flickan ifrigt. — Då skall jag handla å edra vägnar i denna sak ; denne man skall erhålla sitt underhåll. Jag skall behålla dessa bref såsom en garanti för, att ni håller hvad ni lofvat. Edert deltagande i de uppgörelser, som vidare kunna vara af nöden, är obehöfligt. Ni kan tryggt öfverlemna saken i mina händer och gå till sängs och sofva lugat. Signor Frivoli, vi skola stiga ner samma väg vi gått upp och begifva oss till mitt hus. Jag skall visa vägen. Han gjorde en bugning för den unga flickan, och det egendomliga hånleendet spelade fortfarande på hans läppar när han lemnade rummet och trädde ut på balkongen. Han klättrade öfver staketet och nedsteg försigtigt utefter murgrönsgrenarne, till dess han nått marken. Frivoli följde honom efter att ha sagt miss Floyd ett muntert farväl. Grimrod kände i inre fickan på sin rock efter den pistol, han vanligen bar på sig. Den fanns ej der, utan hade blifvit qvarlemnad i en annan rock. Han drog ha