Göteborgsposten – 20 maj 1873, sida 1

med den ville bolaget ej taga annan befattning, än att, sedan den blifvit uppgjord pröfva den och antaga den, om den blir tör bolaget konvenabel. Sedan sålunda grundskatter och indelningsverk sammankopplats, blef det för statsutskottet ett lätt arbete att åstadkomma ett betänkande och det var detta som i går skulle behandlas i kamrarne. Måhända frågar ni: huru har det varit möjligt att på sutt, som nu skett, kunna sammankoppla grundskatter och indelningsverk till gemensam afverkning? Svaret härpå kan lemnas med några få ord. Man har lyckats bringa två stora intressen till samverkan. I Första kammaren äro rustoch rotehållarne öfvervägande. De ärade representanterna der kunna hvardera presentera många soldater, ryttare och båtsmän: der finnas de som bekosta 20 å 30 sådana. I Andra kammaren åter äro skattejordegarne talrikast representerade. I de gamla svenaka provinserna uppgå grundskatterna till vida högre belopp i medeltal pr hemman än i de s. k. förvärfvade provinserna; men der är rustningsoch roteringsbesväret åter vida mera betungande. Någon fyndig man sade nu: slå er ihop gossar och arbeta gemensamt på grundskatternas och indelningsverkets afskrifning. Enighet ger styrka. Det var ju en briljant ide, i alla fall en mycket praktisk ide. Då våra högoch välborne män icke som förrmed sina knektar kunna göra rika byten i främmande land, så är det ju en ren vinst att befrias underhålla dem, och då våra redlige dannemän ha fasta på sina gårdar och ha köpt dem med nuvarande onera, stiga ju dessa gårdar i värde, ju mera grundskatterna afskrifvas. — visserligen, invänder ni, men de vilja ju deltaga i ett försvarsväsen inrättadt på utsträckt värnepligtsgrund? Naturligtvis, och på det att detta försvarsväsen må bli så allmänt och så folkligt som möjligt, äro de nog högsinnade att i atseende på detta låta alla öfriga samhällsklasser få deltaga i kostnaderna för fosterlandets nya försvarsväsen. Skulle dessa folkklasser invända: men vs ha ju ingen jord, hvars grundskatter och andel i indelningsverk afskrifvits, så ligger ju svaret nära till hands i den frågan: Ja, hvarföre ha I ej i rättan tid förvärfvat eder sådan jord? Det tillmötesgående, som i Första kammaren vid denna riksdag visats för de stegrade anspråken i den Andra, är en högst egendomlig företeelse, Den framträdde först i sin fulla glans, då samtliga ledamöterna i statsutskottet förenade sig om, ait med 100,000 rdr nedsätta civillistan; men då första kammaren desavouerade sina förtroendemäns i utskottet åtgärd, och då längre fram vid anställd gemensam omröstning civillistan lemnades oförändrad, så utbröt i landtmannapartiets pressorgan en väldig storm mot Första kammaren. Dess ledamöter erinrades, att om två år skall ej mindre än 74 nya val försiggå, och att det då kan gå, som det gick i Skaraborgs län förliden höst. Nya ledamöter kunna väljas, som skola förstärka den filialafdelning af landtmannapartiet, som redan finnes i Första kammaren, anförd af grefve Gösta Posse. Det kan nu icke bestridas, att sedan i nyssantydda tidning landtmannapartiets skrifkunnige man till Första kammaren ropade ett dundrande cave! så har verkligen tillmötesgåendet qvicknat till igen och tått sitt falla uttryck både i statsutskottets betänkande n:r 93 och i Första kammarens förhandlingar, då betänkandet der igår började diskuteras.) Under sådana förhållanden var det naturligt, att de talföra inom landtmannapartiet alls icke behöfde lägga band på sitt öfvermod. Pastor Törnfelt, den andra talaren i ordningen, hojtade på sitt vanliga sätt, nu mera högljudt emedan massorna hade ställt sig på landtmannapartiets sida, och ban helsades med bravorop. Hr Key, som längre fram fick ordet, var något mindre högljudd, men mera högtrafvande i uttrycken. Han erinrade om, att i statsutskottets kläm låg vett omslag i allmänna tänkesättet. Han blef sublim, då han framhöll, att det, som utskottet nu föreslagit, hade ) Vi förmoda, att vår kaleidoskopist likalitet som redaktienen vill söka bevekelsegrunderna till Första kammarens etillmötesgående i något beaktande af den skrifkunniges hotelser utan sastheldre söker och finner dem i den lifliga önskan, som hyses af samma kammares majoritet, att gruudskattefrågan måtte så snart som möjligt upphöra att vara ett slags fana, kring hvilken ett mot hvarje möjlig regering väpnadt motståndsparti kan mangrannt sluta sig. Vår kaleidoskopist har förmodligen velat påpeka, huru saken uppfattats af de mest storskräflige bland dem, som inbilla sig hafva allt i sina händer.