Göteborgsposten – 20 maj 1873, sida 1

A— — T —2: e——— — — —— — rande i sina armar. Värden befsrade, att hon skulle skrämma hyresgästerna ifrån honom, förmodar jag. Man trodde, att hon i ett anfall af feberyrsel dränkt sig, men åtskilliga fartyg lemnade den aftonen Valotta seglande åt olika båll, och det är möjligt, att hon på ett af dessa fick göra öfverressan, förutsatt att kaptenen ej misstänkte hennes febersjukdom. Jag tror, att Margaret Cropsey kom med på ett af dessa fartyg. Jag tror, att hon ädnu i dag lefver. Jag tror, att den verkliga Hilda Floyd äfven lefver och är okunnig om de rättigheter, hvilka ni beröfvar henne. — Den verkliga Hilda Floyd! Hvem är då jag? frågade hon. — Denna fråga sätter mig i förlägenhet, sade Frivoli. Jag vet hvem ni icke är, jag vet ej hvem ni är. Men om ni fortfar att för verlden vara Hilda Floyd, skall ni få gifva mig en vacker pension, det kan jag säga er. Denna hemlighet är min rikedom. Glasdörren sköts i detta ögonblick upp, och Grimrod trädde in i rummet. XXV. Ett ögonblick af den högsta bestörtning följde efter Crimrods inträde i miss Floyds privatrum. Ärftagerskan for upp och stirrade på honom med vild blick. Miss Floyds nattligo besökare Antonio Frivoli uppgaf ett rop af öfverraskning och fruktan. Och väl hade han och miss