Göteborgsposten – 20 maj 1873, sida 1

L3 — —— — ————— — LL och vän samt bevarare af familjens heder efter er och ställde mig på balkongen der straxt utanför glasdörren. Jag har haft nöjet höra hela edert samtal med miss Floyd, bäste -signor Frivoli, och jag behöfver ej säga er, huru mycket jag funnit mig intresserad af edra beräkningar och teorier, ej heller huru förtjust jag varit af berättelsen om edra grundliga efterspaningar. Den utländske äfventyraren hade hvarken nerver eller hjerna, som motsvarade den engelske skurkens. Hans tänder skallrado och hans hufvud rörde sig från ena sidan till den andra under hans fåfänga försök att upptäska en väg att undkomma. — Jag är i någon villrådighet om, huru jag bör handla i närvarande fall, återtog Grimrod efter en kort paus. Jag förmodar, att jag bör väcka allarm i huset, tillkalla tjenarne och låta väcka lord Waldemar. Det är tydligen min skyldighet att låta häkta denne nattlige inkräktare som inbrottstjuf. — Om ni försöker något sådant, sade Frivoli, som börjat återhemta sig och antaga ett mera hotfuilt sätt, så bär jag på mig några bref från miss Floyd, hvilka skola bevisa lord Waldemar, att jag ej inträdt i hans hus såsom en inbrotsstjuf utan som hans sondotters älskare. — Ah ja, det var sannt, brefven ! sade Grimrod obekymradt. Ni sålde två af dem till miss Floyd. Priset för de återstående åtta är åttahundra pund sterling. Som penningar tyckas vara edert mål, skall ni säkerligen ej fästa någon vigt vid, hvem som är köpare af edra varor. Jag skall köpa brefven,