Göteborgsposten – 15 maj 1873, sida 1

ej någon betitlad person, jag är ej rik, jag är ej ens hvad man kallar en g entleman; men jag är förlofvad med er. och jag eger bref skrifna af eder egen hand och i hvilka ni erkänner vår förlofning. Hvad skall eder stolte, stränge farfar säga om dem, om jag visar dem för honom? Skall den omständigheten, att ni nu hatar mig, och att ni är af ädel börd i hans ögon uppväga offentliggörandet af edra glödande kärleksbref till mig? Skall han ej förskjuta er? Vid Gud, jag skall göra saken så mycket värre, derigenom att jag säger precist hvem jag är. Kärleksbref från miss F—d, lord Waldemars sondotter, till en f. d. kurir, en f. d, matros på ett medelhafsfartyg, en f. d. betjent. oc Miss Floyd uppgaf et rop af afsky. — Har ni haft alla dessa otäcka befattningar? frågade hon. — Ja, svarade han med ondskefull fröjd. Min bästa Hilda, är det så obehagligt att tänka på, att ni kysst en f. d. betjent, att ni kallat honom min egen älskade. Jag skulle vilja se lord Waldemar, när han läser brefver jemte ett slags biogragrafisk notis rörande din person, som mottagit dem. — Ni skall ej våga göra det! Ingen tidning skall offentliggöra brefvena. — Ni skall få se, sade Frivoli betydelsefullt, att jag kan finna någon, som är hugad att publicera dem. Flickan ryste. — Nej, nej, sade hon. Ett sådant offentliggörande skulle göra mig alldeles olycklig. Min farfar är rysligt