Göteborgsposten – 15 maj 1873, sida 1

till en obetydlig squire i Yorkshire, såsom jag fordom trodde, sade hon i det hon höjde på hufvudet. Jag är sondotter till lord Waldemar, en af de rikaste peerer i England, och vid hans död skall jag ärfva honom och bli baronessa af Waldemar. — Det visste jag för flera år sedan, sade Antonio med ett småleende. — Ni visste det för flera år sedan? Ålh, ni har blott kännt mig ett år! utropade den unga flickan. — Jag vet mer om er, än ni tror, sade främlingen. Jag vet till exempel, och ni vet det äfven, att ni är förlofvad med mig. Jag har skyndat efter er för att fordra uppfyllandet af edert löfte. Grimrod drog en suck af lättnad. Han hade börjat frukta, att de redan vore gifta. — Det kommer allt att dröja, innan ni blir gift, om ni skall vänta på, att jag skall gifta mig med er, sade flickan föraktfullt. Ni känner ej min farfar. Han skulle köra bort mig, om jag beredde honom en sådan skam, som ett giftermål med er skulle vara. Huru skulle jag kunna presentera er för honom? Ni kallar er Antonio Frivoli och gör anspråk på något slags titel samt påstår er ha penningar, men jag tror ej längre på era uppgifter. Enligt den kännedom jag har om er, kan ni mycket väl ha varit galerslaf eller någonting i den vägen. Främlingen rodnade af harm. — Jag skall säga er hvem jag är, utbrast han, i det han kastade en förbittrad blick på miss Floyd. Jag är