Göteborgsposten – 15 maj 1873, sida 1

stolt. och jag är rädd för honom. Ni vet, att jag trodde er vara mig jemngod i afseende på klass och lefnadsställning, och ehuru mina bref äro dåraktigt ömma, har mången flicka före mig skrifvit på samma sätt till den person, med hvilken hon varit förlofvad. Jag är ren både i tankar och gerning, och farfar skulle aldrig tro annat; men han skulle ej kunna öfverse med en sådan dårskap och svaghet som att hysa kärlek till en sådan person, som ni är. Blott den omständigheten, att ni är i stånd till att offentliggöra dessa dumma, barnsliga bref visar hvad slags karl ni är. Jeg hatar mig sjelf för det jag någonsin kunnat tycka om er. Ni en gentleman! Jag måste ha varit vansinnig för att kunna föreställa mig något dylikt! Frivoli smålog hånfullt. Han såg sig omkring i rummet, liksom om han sökt nppskatta värdet af hvad som fanns deri. — Baronen måste vara omätligt rik; hvilket luxuöst hem detta är! Utan tvifvel skulle han betala mig en vacker summa för brefven ifall jag erbjöde mig att sälja dem till honom. — Ja, men ej mer än jag skulle betala, inföll flickan ifrigt. Han skulle köpa brefven och omedelbarligen derefter köra mig på porten. Ifall han ej alldeles föraktade mig och försköte mig för alltid, skulle han sätta mig i någon sträng skola eller hålla mig innestängd i något hus på landet samt aldrig låtamig få se en skymt af sällskapslif. Jag skall köpa brefven. Hvad vill ni ha för dem? (Forts.)