Göteborgsposten – 13 maj 1873, sida 2

Bref från Köpenhamn. (Korrespondens till Göteborgsposten.) Bondevånnerna leverera en ny slagtning. — Pengar eller icke pengar. — Venstern uppträder som förkämpe för Nordens framtid och kör upp med groft artilleri. — Stridens gång, två officerare och ett intermezzo. — Slaget förloras, Köpenhamn d. 3 maj. Då jag senast berättade om vår nyaste författningsstrid här hemma, slöt jag vid vensterns grundliga nederlag, då hela resultatet af partiets misstroendeadress utgjordes af ett förebrående svar från kungen. Men det visade sig. att vi ej ännu hunnit till slutet. Liksom det är tappens natur att gala och kalkonens att bli röd i hufvudet, så är det venstermännens särskilda egendomlighet att alltid gå till den ytterligaste ytterlighet. Det man ej bade vunnit med misstroendeadressen, måste man söka vinna genom ett mera radikalt. medel. Och det mest radikala medel, som fanns, förelåg just nu. Budgeten skulle just. förekomma till sin tredje och sista behandling i Folketbinget. Nekade man antaga regeringens förslag i detta hänseende, skulle denna stå utan penvingar, och saken vore då bragt till sin spets: det kunde då endast bli fråga om val mellan två alternativ, ettdera ministörens afgång eller riksdagens upplösning. Ehuru en dylik behandling af budgeten naturligtvis hittills varit okänd i hela. vår politiska historia och ehuru den innobar ett så ytterligt rovolutionärt steg, att den stod på gränsen af det lagliga, betänkte bondepartiets ledare sig ej ett ögonblick att på denna väg vandra fram till det föresatta målet. Möten böllos på möten och officerarne sökte i de mest ötverbevisande uttryck att göra det klart för de mera meniga at falangen, att hela Nordens framtid skulle bero på att partiet vid detta tillfälle höll fast tillsammans och marscherade manbattigt framåt, tills målet blifvit uppnådt. Rymde man nu fältet, sade sålunda skolläraren från Baagö — Marengobjel ten Berg, ni vet, under förhandlingarne i Folketinget — så skulle åäven sträfvandena för framåtsskridandet i do öfriga nordiska länderna stäckas och den tidpunkt aflägsnas, då de tre nordiska rikena slöto sig tillsammans. Ty striden här iakttoges älven af brodrafolken, hos hvilka framstegspartierna lefva under samma tryck som vi. Icke desto mindre syntes det svårt för J. A. Ilansen och Berg att denna gång hålla ihop sin trupp. En del af do mindre modiga vågade ej taga ud det ovarvliga steget, och andra ansågo, att man borde se tiden an vänta tills riksdagen nästa höst åter sammanträdde