Göteborgsposten – 13 maj 1873, sida 2

bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 11 maj. Eder kaleidoskopist dröjer med att skrifva om eskolfrågans behandling till riksdagen hunnit traggla igenom alla 27 punkterna — och det dröjer, ty Åandarne? äro lika sega som tallystna. Men derföre tager jag tiden i akt och skrifver några rader till er i dag — dagen före kröningen. En angenäm bekantskap med en funktionär inom diplomatiska kåren har beredt mig tillfälle att meddela er ett mästerstycke i diplomatisk finess, men det är också utfördt under Thiers egen ledning, Att franska republikens president, lika så väl som slartalet af Europas suveräner, skulle sända en extra ordinär representant till konungens och drottningens af Sverige krönivg, derom kunde intet trilvelsmål uppstå. En underlåtenbet i detta afseende hade mr Thiers motståndare ganska säkert icke ursäktat. Men vare sig afsigtligt, eller genom en tillfalligbet, blef det icke tör Thiers bekant, förrän divisionsgeneral grefve Du Barail redan afrest från Paris, försedd med franska presidentens kreditiv såsom enroyCertraordtnaira, att Italiens, Rysslands, Österrikes och Tysklands suveräner skulle hitsända representanter med ambassadörs rang. Härom underrättad, afsändes genast ett telegram till Briissel, men hvilket grefve Du Barail mottog i samma ögonblick bantåget s ulle gå vidare, innehållande, att ban blifvit utvämnd till ambassadör, och derjemte en befalloing alt medelst anlitand at extratåg forcera resan till Stockholm utan uppehåll. Verken oaf denna befallning blef, att den franska aubassadon först inträffale här, och följden deraf att gretve Du Barail först ai alla ambassadörorna kunde anmåla sig till erhållande af audieas hos konung . Men dovired söljer, enligt vedertagen sed, den inom de diplomatiska kretsarne högt uppskattade företrädesrätten, att franska repubiikens ambassadör nu skall nämnas främst och töra an alla de öfriga här uppträdande beskickningarre, och det var just detta, som Thiers afsåg med sina extra ordinära åtgärder, för hvilka han beslöt sig efter att hafva anat eller förvissats om, att stormaktsdiplomaterna velat mystificera honom. Emellertid äro de öfriga här inträffade stormakts ambassadörerna högeligen missbelåtna med den af Thiers