Göteborgsposten – 7 maj 1873, sida 1

Han räckte Honor de båda brefven. Det till sir Hugh var ett sådant, som hans mor skulle ha skrifvit till honom, fullt af deltagande för Honor och medlidande för sir Hugh. Brefvet till henne sjelf var vänligt och tröstande, ett sådant bref som endast kunde utgå från ett kärleksfullt hjerta. Det uppmanade IIonor att omedelbarligen begifva sig till lady Thaxter, som nämnde, att kon personligen skulle ha kommit till Svuthport och hemtat miss Glint, om ej en inbjuden gäst från kontinenten anländt till hennes hus, och hon hade derföre måst uppdraga åt sin sällskapsdame mrs Early att hemta henne. Den sistnämnda skulle komma till Southport samma afton. — Hvad hon är god! mumlade Honor, i det hennes ögon fylldes af tårar. Läs detta bref, Hugh. Mylady skall sända sin sällskapsdame efter mig, och hon beder mig att medföra min kammarjungfru. Jag kan ej afslå en sådan bjudning, ehuru den kommer från en främling. — Vi skola lemna Southport med morgontåget. Jag skall föra mrs Barly hit i en droska vid den tid, då jag antager, att ni hunnit sluta eder frukost, och vi begifva oss sedan allesamman direkte till stationen. Gillar ni en dylik anordning, Honor? Den unga flickan samtyckte och kort derefter tog sir Hugh afsked. Under det han gick framåt Manchester-Road på vig till sitt hotell, yttrade han för sig sjelf: — Jag vågade ej omtala det för Honor, men jag har ännu ej förlorat hoppet om kunna få detta olyckliga gif