Göteborgsposten – 29 april 1873, sida 1

i — Är detta edert beslut mylord? frågade Moer. i — Ja. Jag har fattat detta beslut efter mogen öfverläggning. Min sondotter torde ej vara allt hvad jag ön; skar, men hon skall åtminstone ej förslösa sitt arf. Dessutom torde hon bli bättre, än man kan tro; det torde vara med henne som med vin, hon förbättras i samma mån som hen blir äldre, — Och sedan ni under alla dessa år låtit mig tro, att jag skulle bli en rik man vid eder död, ämnar ni affärda mig utan en shilling? — Ni borde känna mig bättre, Darrel. Ni har hvarken hustru eller familj och kan lefva på en summa långt mindre, än den jag hittills gifvit er i underhåll. Jag har funnit, att ni använder edra penningar på ett skamligt sätt, och för framtiden skall jag derföre minska edert underhåll. Eder inkomst från och med denna dag är bestämd till tvåhundra pund om året. — Jag skall då bli en tiggare ! — Men en tiggare med ovanligt goda resurser, sade hans herrlighet med ett bistert småleende. — Men om jag gifter mig, såsom jag skall göra, hvart skall jag föra min hustru? Jag är ju utan hem? — Så länge jag lefver, sade lord Waldemar, är ni alltid välkommen att dela mitt hem, hvar helst det må vara, i hufvudstaden, på Waldemar eller Floyd Manor. Men då ni behöfver ett eget hem, skall jag gifva er den gård, jag förlidet år köpte i Huntingdonshire, kallad Cyprosslunden. Don innehåller tvåhundra tunnland jord.