Göteborgsposten – 29 april 1873, sida 1

gång, och han ville derföre blott nedlägga sin reservation till protokollet. Men med ett sådant uppslag kunde naturligtvis omöjligtvis hr Jöns Pehrsson finna sig belåten, erkännande dock, att klokast vore kanske att icke tala: Till kröningen erfordrades egentligen blott en predikan och bön ; dertill ville han bevilja 20,000 rdr, och fordrades mera, kunde konungen dertill anlita sin civillista. Hr Danielsson ansåg hela kröningen öfverflödig, ergo — afslag, hvarpå han dock ej gjorde något yrkande, hvilket deremot framställdes af hr Hedin, som fann hr Ivarssons reservation väl tänkt och genomförd. Sedan grefve Posse erinrat, att den af K. M:t äskade summan uppgick till icke ens i hälften mot den som ropresenhladdvuvu vid ll. nande tillfällen beviljat, hvarföre tal. fordrade bifall, fick hr Liss Olof Larsson ordet och förklarade, att så liberal hade han ej kunnat tänka sig, att hr Jöns Pehrsson skulle vara, då han allenast till bekostande af en predikan och bön velat bevilja 20,000 rdr. Men det I äskade anslaget vittnade om billiga anspråk. Talaren hade läst, att i det fria Amerika, som ej var någon monarki, hade en betydligt större summa, än här var i fråga, uppoffrats på presidentens installering. Med den egendomliga så att säga uppsluppna naivitet och hänsynslöshet, som sticker så bjert af mot hans ålder och hans presterliga kall, ordade pastor Törnfelt äfven nu på sitt vanliga, anslående sätt, det som ieynnerhet gör honom så eftersökt på bondkalaserna i Östgötaskärgården. Sedan talmannen framställt de olika propositionerna, som af diskussionen föranleddes, och sedan på sista propositionen bifall till statsutskottets framställning — 70,000 rdr anslag — besvarats med starka jarop och några nej, förklarades propositionen vara med ja besvarad; en paus — och klubban föll. Just som talmannen skulle föredraga det nästa betänkandet, yttrade hr Jöns Pehrsson med lägre röst än vanligt: Herr talman, jag begärde votering. Jag beklagar, svarade talmannen, att, ehuru afståndet mellan oss är så kort, hr Jöns Pehrsson framställde sitt voteringsyrkande så lågt, att ljudet ej kunde tränga fram till mig. Ja men här finnes de som kunna intyga, att jag begärde votering7, inföll den förre. Han såg på grannarne till höger och venster, men ingen bekräftade hans uppgift. ———————— —————— — (Forts.) ek —— 5