Göteborgsposten – 28 april 1873, sida 1

AM: —-—rr w(wuuwur kk — — — AK! — — ministern och den gamle professor Nilsson, som med ungdomlig värme verkat i denna sak, segrade med glans öfver lagutskottet och riksantiqvarien. Huru rent af befängda äfven de qvarstående föreskrifterna om obligatorisk hembudsskyldighet af fynd af ädla metaller är, tillåter jag mig illustrera med ett exempel. År 1849 präglades å Myntet här 12-skillingsstycken i silfver. Vid legeringen hade något fel blifvit begånget, så att de genast nedsmältes; men några räddades undan förstörelsen och blefvo genast ytterst begärliga för myntsamlare. Innehar någon icke-myntsamlare en sådan slant, så betalas den villigt med 100 rdr. Tre exemplar finnas till: ett eges af en, ett af en annan myntsamlare här, men det tredje exemplaret, förevisadt på Norrbro af egaren för en myntamatör, föll i Norrström och ligger der. Om nu ett sjorde exemplar skulle finnas i jorden, så skall det hembjudas af upphittaren till inlösen för statens räkning och då får han silfvervärdet plus vissa procent deröfver; men förtiger upphittaren, att han fått tag på det i jorden, och uppgifver, att han bekommit det i vexling, så erhåller han villigt 100 rår i statens eller bankens myntkabinett, ty der finnes icke något exemplar deraf. nininininiiii TEE DTCL rr