Göteborgsposten – 24 april 1873, sida 1

allt sätt försöka stadfästa det fördelaktiga intryck, hon var säker om att redan ha gjort på sin hyresgäst. Bing satte sig vid fönstret bakom jalousien och blickade i smyg utåt porten. Några minuter derefter såg han miss Brown gå ut med en korg på armen. — Alldeles såsom jag väntade, sade han för sig sjelf. Den gamla maran har gått ut till torget. Hon tänker laga till en präktig middag åt mig. Jag undrar, om hon har lika godt öga till alla sina manliga hyresgäster. Hennes piga är utgången. Det finnes ingen mer än miss Glint och hennes kammarjungfru i huset, men jag är säker om, att de äro här. Jag får gå ner och spela röfvare. iftermålsattesten eller lifvet — så skall det låta. Men, festän de blott äro två svaga flickor, skulle de ändock kunna väcka upp hela grannskapet med sina skrik. Saken är riskabel. Jag fruktar, att jag ändock får vänta tills i natt, då de ligga i sömn. Han höll fortfarande utkik från fönstret. Snart hörde han förstugudörren öppnas, och en smärt svartklädd gestalt giek ner för gången. Det var Honor Glint, djupt beslöjad, på väg till postkontoret för att sjelf lemna in ett långt bref, som hon skrifvit till kapten Glint. — Hon skall ut och promenera, tänkte Bing, och blir säkert borta åtminstone en timma. Men kammarjungfrun är qvar i huset. Jag skall i alla fall begagna mig af tillfället. Han väntade en liten stund för att uppgöra sin plan, öppnade derefter dörren och ställde sig att lyssna. Allt var tyst der nere. Hean smög sig ner för trappan och