Göteborgsposten – 22 april 1873, sida 1

gagnande verksamhet jag skulle kunna utöfva mot de fattiga och nödställda. Jag trodde att jag skulle finna lugn och frid i ett sådant lif, och jag var frestad att säga ja. Dock begärde jag att få betänketid till påföljande morgon. Jag gick hem. Mrs Glint kallade mig in i salongen. Clarette hade fått ett bref från Cornwall, och hennes mor sade mig, att — att — hon sade mig, att ni stod i begrepp att gifta er med en flicka af hög börd i Cornwall, och att förberedelser gjordes för edert bröllop. Afbryt mig ej, sir Hugh. Jag vet nu, att historion var osann. Jag gick upp på mitt rum och försökte skärskåda frågan om mitt giftermål från olika synpunkter. Om jag förskaffade mig plats såsom guvernant, skulle pappa finna mig och taga mig tillbaka, och det skulle. bli misshällighet inom familjen och sqvaller i staden. Jag hade en mängd bevekelsegrunder — jag kan ej minnas dem alla nu — men slutligen beslöt jag att gifta mig med mr Darrel Moer. — om jag blott kunnat ana något sådant! mumlade sir Hugh. — Nästa morgon klockan elfva, återtog Honor, mötte jag mr Moer vid hörnet af Ivy-lane för att gifva honom mitt svar. Han var der med en droska och ett tillståndsbref till vigsel. Vi åkte till kapellet och blefvo vigda. — Men huru kom det sig, att ni lemnade honom vid sjelfva altaret: . Till svar på denna fråga berättade Honor för honom huruledes mr Carrington kommit in i sakristian samt med