Göteborgsposten – 22 april 1873, sida 1

2———————— —U— länets afträdande till Sverige bar högst ringa grundskatt och att den på grund häraf i jemförelse med gamla Sveriges jord hållit sig i högre värde. Ensamt detta förhållande synes göra påtagligt, att hvarje öfverflyttning af utskylder från ett till ett annat slags jord utan aflösning innebär en orättvisa till den endast efter utseendet förut högre beskattades förmån, på den likaledes blott till skenet lindrigare beskattades bekostnad. Följden blefve nemligen allenast, att den förres jord finge ett högre och den senares ett lägre värde, än det, hvartill den blifvit förvärfvad. Orättvisan blifver ännu större, om en vid Jorden bunden skatt utan aflösning lyftes derifrån och kastas på de andra beskattningsföremålen, som äro kapital och arbete. Detta framgår tydligt vid granskning af grunderna för allmänna bevillningen, sådana dessa grunder äro lagda i sjelfva bevillningsförordningarne och instruktionen för taxeringsmännen, ty just med afseende på jordens grundräntor och besvär har alltid å jorden legat och ligger ännu en vida lindrigare bevillning än å något annat beskattningsföremål. Att så är, torde lätt kunna visas. Jordbruksfastighet värderas efter den behållning densamma anses gifva, sedan allt arbete derå vare sig legdt eller egarens och hans familjs eget, alla utskylder och öfriga omkostnader blifvit afräknade från den gemenligen lågt upptagna atkastoingen; och för hvarje hundra riksdaler af kapitalvärdet erlägges 3 öre i bevillning. När värdet motsvarar behållningen, kapitaliserad efter 6 4, så utgör bavillningen endast 2 4, at behållningen; och om man beräknar behållningen till hälften af iakomsten, så utgör bevillningen blott . 94 af inkomsten. Anonan fastighet (än jordbruks) uppskattas efter inkomsten, utan något afdrag, och erlägger bevillning med 5 öre för hvarje hundra rår af värdet, således ester förut antydde beräkningssätt 56 4 af inkomsten. Kapitalet uppskattas, ehvad räntan är hög eller låg, till 6 ränta och bevillning med 1 99 af räntan eller inkomsten. Don större rörelsen, handels-, bruks-, fabriks c., beskattas efter en riksdaler för hvarje hundra riksdalers vinst, d. v. s. 1 4 af behållningen, eller inkomsten efter afdrag af alla aflöningsoch förlags-utgifter, räntor Åc. Dessa afdrag göras i afseende på aktiebolag så fullständigt, att man sett en enda aktie-egares aflöning beräknad ända till 25,000 rdr. Handtverkaren, arbetaren och tjenstemannen deremot uppskattas efter en riksdaler för hvarje hundra riksdalers inkomst, utan rätt till annat afdrag än för legdt biträde samt för sig och familj 300 rdr, detta senare dock endast om inkomsten ej uppgår till 1800 rdr. Alltså! Jordbrukarens eget arbete eller lefnadskostnad samt sabrikantens erbete, sorlagskostnad och räntor, likasom köpmannena handelsutgifter, få aftäknas från inkomsten, innan beskattning derå sker; men kapitalistens förluster, tjenstemannens och den egentlige arbetarens lefnadskostnader får endast i visst tall och till oproportionerligt lågt belopp afräknag, än mindre sår tagas i betraktande, om de behöft skuldsätta sig; i följd hvaraf i verkligheten dessa påföras tyra gånger samt fabriksoch handelsrörelsen två gånger större bevillning än jordbrukaren. Besinnar man derjemte, att jordbrukstastighetens afkomst, etter sakens natur, måsto beräknas till lägsta belopp, att all rörelse, som bokföres, och ännu lättare tjenstemännens löner kunna noga kontrolleras, så synes det påtagligt, att bevillningsförordningarne högligen gynnat och gynna jordbrukaren, samt gifvit och gifva honom mer, än ersättning för grundskatterna. Redan hafva jordbruksoch andra fastigheter blifvit befriade från ett och annat onus, utan att motsvarande jemkning i bevillningsförordningen egt rum, och i följd deraf kapitalet ech arbetet sått bära ökad skatt till kronan, i jemförelse med sastigheterna; men då onekligen kronoskatterna i vårt land äro måttliga, skulle bördan kännas dräglig, om icke kommunalskatterna, — kommunalskatterna variera, såsom bekant är, mycket, men gå stundom till 7 å 8 gånger bevillningen — som förr hufvudsakligen tryckte jorden, nu blifvit fördelade på alla beskattningsföremål efter lika ojemna grunder som bevillningen. Om man tager dessa omständigheter i betraktande, bör man, enligt vår mening, vara mycket böjd att anse, att, om det skulle finnas nödvändigt, att, till lindring at bördorna på opriviligierad jord och till uppbördsväsendets förenkling, borttaga grundskatterna, så borde på något sätt lösen derför till staten utbetalas och samtidigt bevillningen bestämmas lika för alla —.. rksamhet jag skulle kunna utöfva mot de fat12t; maa 1.5 tradda att an Umm. A3. ——n—— — 7——786775———