Göteborgsposten – 21 april 1873, sida 1

mens hem. Det var lätt att förstå, att miss Glint begifvit sig till Southport, hennes naturliga tillflyktsort, alldenstund hon tillbragt flera år i skolan der. I dag på morgonen besökte jag den skola, i hvilken miss Glint förut vistats, och då jag ej der kunde erhålla några nyheter om henne, begaf jag mig till alla hoteller, som finnas här, och har sedan sökt henne öfver allt. Jag sökte henne fortfarande, då jag blef er varse, mr Moer, under det ni följde fer miss Glints kammarjungfru, hvilken jag ser vara närvarande, och i min ordning följde jag efter er till detta hus. Jag har utanför stått och väntat på, att ni skulle taga afsked. — Ni är mycket oförbehållsam, det måste jag medgifva, sade Darrel Moer. Med hvad rätt, om jag får fråga, sir Hugh Tregaron, följer ni mig hit och väntar utanför på, att jag skall aflägsna mig? Med hvad rätt vågar ni tränga in i miss Glints rum? — Med den rätt, som gifves mig af den hederliga och uppriktiga kärlek, jag hyser till henne, svarade sir Hugh Tregaron allvarligt. Jag har anhållit om miss Glints hand, och såsom hennes blifvande man är jag här, sir, för att skydda henne för er och andra sådana som ni. — Ah-h! Miss Glint har lofvat att gifta sig med er? — Det kan göra er detsamma, mr Moer, om hon mottagit mitt anbud eller icke, sade sir Hugh. Men alldenstund kapten Glint ej är tillstädes för att beskydda sin dotter, skall jag göra det i hans ställe. Miss Glint vet ej, huru ni är beryktad i sällskapsverlden. Hon har ej fått kunskap om, att ingen hederlig qvinna kan mottaga