Göteborgsposten – 21 april 1873, sida 1

2 :: — 2 — — Riksdags-kaleidoskop 1873. XXVIII. D. 18 April. De af riksdagens ledamöter, som under helgdagarne kunnat göra en titt i hemmet, hafva redan återkommit, de flesta åtminstone, och ingen torde utan giltigt hinder uteblifva i morgon, då den stora myntdrabbningen skall ega rum. Emellertid hade begge kamrarne i dag sammanträden, enär åtskilliga betänkanden lågo på bordet och borde beeller misshandlas, så att myntbetänkandet, som ofvan är antydt, ensamt kan diskuteras om lördag. Det obestridligen praktiska, af konstitutionsutskottet tillstyrkta förslaget om ett sådant tillägg i 59 5 Riksdagsordningen, hvarigenom afgörandet af ett af ständigt eller i dess ställe tillsatt särskildt utskott afgifvet betänkande må, om begge kamrarne dertill lemna bifall, kunna till annan riksdag uppskjutas, föranledde i Andra kammaren visserligen icke någon liflig diskussion, den var tvärtom mycket enformig, men hvilken dock resulterade dertill, att förslaget förkastades utan votering. Förslagets ordalag var egentligen det, hvarvid de flesta talarne fäste sig, och det kan ej nekas, att utskottets förmåga att väl formulera sitt förslag icke framstår i den bästa dagern. Få se, om utskottet lyckas bättre härnäst. Emellertid förtjenar väl bemärkas, att förslaget till sin princip, hvilket dock är hufvudsaken, fullkomligt godkändes i Företa kammaren, bland andra af frih. De Geer. Om man kunde vara förvissad derom, att benägenheten i Andra kammaren för en väl ordnad skogshushållning blir lika stor, som der nu vidlyftigt ordas om en behöflig skogslagstiftning, så vore det ingen nöd. Lagutskottet hade icke velat i anledning af hr Malmbergs motion taga befattning med skogslagstiftningen, och derföre klandrades utskottet, som likvist i stället för att såsom skäl för sin åtgärd åberopa, att en k. proposition om skogslagstiftning för Norrland väntades, gerna kunde vidgått sin oförmåga att på egen hand åstadkomma ett skogslagstiftningsförslag. Dertill fordras helt andra krafter, än som stå till utskottets förfogande. Emellertid går det väl för sig att nu orda om behofvet af en sträng lag mot skogssköfling; men när en sådan lag blir framlagd, skall tonen ganska säkert plötsligt förändras. Det skall då heta, att inga inskränkningar böra göras i den enskilda eganderätten och mera dylikt till de skogsafverkande komitenternas behag. Hr C. A. Larsson meddelade en upplysning, som visserligen icke torde ha behagat de ledamöter, som uppvaktat lagutskottet med motioner, hvilka icke ännu, blifvit behandlade, nemligen att utskottet ej brydde sig om att behandla andra frågor än k. propositioner, och deri förfar utskottet ganska riktigt. Det är påtagligen ojemförligt vigtigare, att de fulit utarbetade lagförslagen, som af regeringen blifvit framlagda, af lagutskottet behandlas än de enskilda motionerna, af hvilka de, som ha bästa framgången, gemenligen blott hafva till resultat framställningen om en underd. skrifvelse med anhållan, att K. M:t o. s. v. måtte taga frågan om hand. Statsutskottets ordförande grefve Posse utsattes för en dekonfityr, hvartill hans eget parti nästan med nöje medverkade, då Andra kammaren återremitterade förslaget till voteringsproposition rörande organisationen at sjövapnets personal och de för genomförandet af len k. propositionen i ämnet äskade anslag ; lenna voteringsproposition hade fått en så besynnerlig uppställning, emedan frågan från vörjan i utskottet blifvit, det antyddes oföroehållsamt, afsigtligt intrasslad. En mera ömålig utskottsordförande hade väl icke fördrasit sådana antydningar; men de kommo från personer, af hvilka den ädle grefven måste ördraga åtskilligt för att kunna bibehålla sin osition i öfrigt. Att såväl krigshofrätten som alla krigsättgs måtte anses öfverflödiga at dem, hvilka ro fullt ense om, att indelningsverket bör ipplösas och ersättas af en arme så beskafad, att lagskipningen vid densamma gerna kan töfvas i första instancen af häradsoch råduusrätterna, är fullt konseqvent — och det nanm A. 3 3