Göteborgsposten – 17 april 1873, sida 1

hustru, Honor, yttrade han ifrigt och bevokande. Ni är bunden vid mig med ett band, som ni ej kan bryta. Förlåt mig i verkligheten såväl som i orden och kom tillbaka till mig. Blif min egen kärleksfulla hustru, Honor! Han räckte ut sina händer, men lät dem sjunka ner till sidorna, då Honors läpp föraktligt kröktes och hon svarade : — Darrel Moer, ni kan ej borttaga den klyfta, som skiljer oss åt. Jag skall aldrig låta kalla mig vid det namn ni bär eller förklara för verlden, att jag är eder hustru. Jag hyser ej en hustrus känslor för er, och jag vill ej låtsa några. Jag känner er sådan ni är, och jag föraktar er. — Jag kan tvinga er till att lefva med mig, utbrast Moer nästan utom sig. — Jag tror ej det, svarade Honor lugnt. TI alla händelser måste ni anlita lagen för att komma i besittning af mig. Jag är olyckligtvis eder hustru; men jag försäkrar er, att jag skall dö förr, än jag någonsin blir mera för er, än hvad jag är i detta ögonblick. Då jag känner er så väl, som jag nu gör, tror jag ej, att ni skall underkasta er offentligheten af en rättegång för att tvinga en qvinna, som föraktar er, att lefva med er. Jag är dock villig att ingå en öfverenskommelse med er. Den lyder så här: lemna mig ensam, så skall jag lemna er ensam. — och hvarföre skulle jag lemna er ensam? frågade Moer. För att ni skulle ega frihet att ingå ett annat giftermål? Ni kan ej göra det, så länge jag lefver, det vet ni. Mrs Glint sade mig i dag, då jag var i Röda Huset