Göteborgsposten – 17 april 1873, sida 1

mii ÅC4447 MM Göteborg. D. F. 1 Barodet for ever! — Och som å ena sidan kandidaten har alla nödiga qvalifikationer af depröfvad oduglighet, okunnighet och radikaism, och det å andra sidan icke finnes någon gräns för den menskliga dumheten, så har medborgaren Barodet alla möjliga chancer att bli vald. Men vet någon, hvilken effekt hr Barodets afgång från styresmannaplatsen i Lyon haft på börsen? Stadens obligationer stego i ett slag med 20 francs, d. v. s. krediten och förtroendet till möjligheten att reparera dess affärer återvänder, bara dess utmärkte maire är körd på porten. Det är just i morgon, på långfredagen, som de första valmötena skola hållas, men det är icke den enda radikala demonstration, som utmärker dagen. Som bekant föreskrifver den katolska kyrkan de troende att under hela fastlagen tre dagar i veckan alldeles afbålla sig ifrån att äta kött och äfven under de andra dagarne endast äta sådant en gång om dagen. Denna föreskrift åtlydes väl icke allmänt (ehuru mera nu än för några år sedan), men på sjelfva långfredagen är det sällsynt, att någon äter kött. Detta visar sig bland annat på alla restauranter, der matsedlarne blott erbjuda en eller ett par kötträtter den dagen, men deremot en oändlighet af fiskoch grönsaksrätter. Också ha slagtarne en fullkomlig fridag, och det är den enda dag på året, då deras bodar äro stängda. Emellertid finnes det en mängd oförtrutna arbetare i upplysningens tjenst, som med näbbar och klor sträfva för uppryckandet af alla gamla fördomar; och presidenten eller vice-presidenten i den s. k. Undervisnings-föreningen (la ligue de Venseignement, en förening som har till uppgift att verka för folkundervisningens befrämjande med frånskiljande af all religiös uppfostran,) hr Ch. Souvestre, tillika en af redaktörerna i Opinion Nationale, har till i dag ställt sig i spetsen för en medborgerlig kollation i en restauration vid boulevard des Batignolles. Priset är icke högt: 2 2 fres för middag, tal och kaffet med gloria (eller hvad vi skulle kalla ven liten uddevalla) på köpet. Enligt uråldrigt skick och bruk pågår för närvarande under en veckas tid den s. k. skinkmarknaden, la foire aux jambons, på boulevard Bourdon nära invid Bastille-platsen, och få äro de pariserborgare, som underlåta att besöka densamma. Den är i år större än vanligt och sträcker sig utefter hela den ofantliga byggnaden, Grenier dabondance, som nedbrändes af kommunen, samt ända långt ned på quaien. Fläsk och rökta saker äro visserligen icke på långt när en så allmän föda i Paris, der äfven de fattigaste hufvudsakligen lefva på färskt kött, som förhållandet är hos oss, men de ingå likväl till en ganska ansenlig grad i den dagliga förbrukningen. Också är det få af landets provinser, som ej skicka sin tribut till denna marknad, som i år är mycket större, än den varit på länge. Den har mer än 400 försäljare, hvardera i sitt stånd, de flesta likväl från sjelfva Paris. Ensamt Seinedepartementet är, efter hvad en inspektör upplyste, representeradt genom den lilla nätta siffran af 102,535 kilogrammer charcuterivaror, vid pass 12,817 lispund. Komma så i ordningen Meuse, Meurthe et Moselle, Alsace-Lorraine (der åtgången är ofantlig), Rhöne, Marne, Ardennes o. s. v. Ett besök der på marknaden är roligt nog att göra. Hedervärda familjefäder gå omkring med barn och blomma, frossande i andanom af alla de utställda läckerheterna. Pappa sjelf har en skinka under hvardera armen, mamma bär en halfannan alns medwurst i axel gevär såsom en qvinlig grenadier, hvardera at smågossarne har en boudin liggande öfver halsen som en boa constrictor, och den äldsta dottern har en knippa andouilettes hängande såsom ett nytt slags fransar på parasollen. Blandade med korfoch skinkbutikerna, befinna sig hundratals små menagerier, panoramor, lindansareteatrar, vildmänsoch akrobatfsörevisningar, karuseller, magnetisör-kabinetter, lyckans stjernor, tittskåp, positiver och dansbanor samt förlustelseställen af mindre oskyldig art, och alla göra de, om vädret blott är godt, briljanta affärer. En annan marknad kommer omedelbart efter skinkmarknaden; det är pepparkaks-marknaden, som har sitt högqvarter på Place du Tröne nära intill Vincennes. Dess karakter är, naturligtvis med undantag af sjelfva saluartiklarne, densamma som den förras, kanske med tillägg af en smula mera idyll, skapad af Vincennerskogens närhet, Vincennes är folkets Boulognerskog, der ekipagerna äro dällsynta och restauranterna, i allmänhet taget, hvarken af första, andra eller tredje ordningen. Men man har i stället full frihet att slå re EFW