Göteborgsposten – 16 april 1873, sida 2

Darrel Moer kastade en granskande blick omkring sig och stod ännu qvar vid dörren, då Honor från ett inre rum trädde in. Hon var svartklädd och mycket blek, men alldeles icke så nedtryckt af sorg som Moer väntat, att hon skulle vara. Han hade lemnat Yorkshire samma morgon, såsom vi redan ha omtalat, och farit vidare till Bolton och Röda Huset. Han hade haft ett samtal med mrs Glint, som underrättat honom om Honors afresa från sitt hem i ungefär samma ordalag, i hvilka samma faktum förut blifvit meddeladt åt sir Hugh Tregaron. Han hade spårat Honor till Southport, likasom sir Hugh gjort, och hade råket att få se Honors kammarjungfru nästan ögonblickligen efter sin ankomst. Han hade följt henne, såsom vi redan berättat, och tänkt att han skulle finna sin unga hustru djupt förtviflad. Han erfor en känsla af sorg, då han såg, att hennes onletsdrag buro en pregel af lugn, att hennes svarta ögon ej skymdes af någon tåredimma, att draget kring munnen var mera beslutsamt än någonsin, och att det intagande behaget af hennes spirituela ansigte ej var försvagadt. Hon bar visserligen spår af att ha lidit — att fortfarande lida; men hon bar sin sorg på ett värdigt sätt, döljande den i djupet af sitt hjerta, så att den ej måtte ses af dödliga ögon. Då hon inträdde, blef hon ej varse den mörka gestalt, som stod nära dörren; men när hon hunnit taga några steg fram i rummet, trädde Darrel Moer emot henne. Honor visade ej ens någon öfverraskning, då hon på