Göteborgsposten – 7 april 1873, sida 1

ÖR Mt UlrgITTrna under femte hufvudtiteln. Dervid förekom till en början diskussion i anledning af utskottets hemställan rörande organisation af Jöförsvarets militärpersonal. Utskottet hade i första punkten mem. a. tillstyrkt riksdagen att dels i fråga om tjenstgöringspengarna antaga töljande från K. M:ts förslag något afvikande stadgande: att tjenstgöringspenningar uppbäras under all slags tjenstgöring äfvensom under semester af så väl officerare som underofficerare, men deremot efter de grunder och med de undantag, K. M:t kan finna godt närmare bestämma, innellällas och för statsverket besparas, då officer eller underofficer åtnjuter tjenstledighet,, dels i öfrigt godkänna K. M:ts förslag i fråga om så väl befälsoch underbefälspersonalen som äfven om matrosoch kanonierkompanierna. Vidare hade utskottet i mom. b. afstyrkt bifall till de föreslagna förändrade stadgandena om båtsmanshållet, i c hufvudsakligen tillstyrkt K. M:ts prop. rörande medlen och ordningen för organisationens genomförande, samt i d äfven i öfrigt tillstyrkt bifall till K. M:ts framställning. 2 I Första kammaren uppträdde hr Mallenberg, som ansåg, att ett afslag å propositionen skulle vara skadligt så väl för det allmänna som för sjövapnet samt aw frågan om sjökrigsmaterielen ej kunde rätt lösas, förr än de begge kårerna inom flottan förenades till en enda med gemensam sträfvan och samma intressen. Grefve von Platen förklarade sig hafva vid remissen af K. M:ts proposition uttalat sina åsigter i frågan. Tal. hade ej funnit några skäl anförda för sammanslagningen at de begge vapnen och fann visst ej sin organisation oöfverträff lig, men innan man ändrar en nyligen införd, bör man kunna åberopa giltiga skäl. I brist på sådana stödjer man sig gerna på auktoritet. Men en sådan saknades här alldeles, ty regeringen tyckes velat låta förstå, att det nu föreliggande förslaget framkommit på grund af riksdagens initiativ, och statsutskottet behandlade för sin del förslaget som Kongl. Maj:ts. Talaren yrkade afslag å utskottets hemställan. Statsrådet frih. Leyonhufvud redogjorde för sin ställning till denna tråga. Han hade 1866 på riddarhuset talat för den delning af sjövapnet, som nu man ämnade att upphäfva. Under sitt långa vistande i Karlskrona hade han blifvit öfvertygad om, att opinionen inom officerskåren allmänt vore för en sammanslagning af vapnen. Med denna öfvertygelse intog han en plats vid konungens rådsbord. Sysselsatt till en början med administrativa och ekonomiska ärenden inom femte hufvudtiteln, hade han först velat afvakta riksdagens uttalande i denna sak. Tal. hade, sedan detta nu framkommit, ej dragit i betänkande att framlägga nu i fråga varande förslag och fruktade ej att ansvara derför, då han var fullt förvissad om, att det vore nödvändigt och behöfligt. Om man ej vore nöjd med, att för förslaget anförts endast sjöförsvarskomitöns skäl, så hänvisade tal. till de omfattande diskussionsprotokoll, som förelåge rörande denna fråga, och ingen borde väl gerna underkänna dem. Tal. som för sin del ej hade nägot att invända mot den af utskottet föreslagna förändringen rörande rättigheten att uppbära tjenstgöringspenningar, förordade bifall till utskottets förslag. Frih. Skogman redogjorde för alla svårigheter och obehag, den tudelning föranledt, som man nu ville omintetgöra. Sedan tal. redogjort för tillkomsten af vapnens tudelning och erinrat om, huru grefve von Platen förklarat, att omorganisationen endast beträffande nödiga anslag behöfde riksdagens sanktion, huru vidare riksdagen också förnämligast fäst sig vid anslagsfrågan och förslaget antagits genom omröstning i förstärkt statsutskott år 1866, då alla blott tänkte på representationsförslagets genomförande, vidrörde han de olägenheter, hvilka tudelningen enligt hans åsigt föranledt, framhöll den inom vapnet rådande allmänna opinionen för en sammanslagning och yrkade bifall till K. M:ts proposition. Grefve af Ugglas önskade, att en sammanslagning at vapnen skulle ega rum ju förr desto hellre, då en sådan alltid skulle vara förenad med mindre svårigheter, och ansåg, att numera intet principielt skäl kunde framdragas för att åtskilja de båda vapnen. Hr C. Ekman talade för afslag å punkten, åberopande sin reservation, hvaremot hrr Berg, v. Geijer, grefve C G. Mörner och von Möller yrkade bifall till K. M:ts proposition, och blef punkten, sedan åtskilliga repliker utbytts om rättigheten till tjenstgöringspenningarne, af Kammaren utan votering godkänd. Andra mom. föranledde äfven diskussion. För bifall till K. M:ts proposition uppträdde brr grefve af Ugglas, frih. Skogman, von Koch, af Klint,statsrådet frih. Leyonhufvud, Mannerskantz,trib. Sprengtporten, Berg, Ehrenheim, grefvarne C. G. och J. O. Mörner samt br Wallenberg. Dessa talare ansägo en organisation af båtsmanshället önskvärd och behöflig, men man borde vidmakthålla det gamla, då ännu inga bestämmelser funnos för ett efter andra grunder ordnadt försvar. För bifall till utskottets afstyrkande utlåtande talade hrr frih. von Essen, frih. Stjernblad, C. Ekman, oeh grefve Posse, som ansåg, att man borde låta K. M:t förstå, att ingen organisation, det må röra försvaret till lands eller sjös, kan ifrågakomma, derest den grundar sig på att indelningsverket skall bibehållas; och funno ej någon svårighet i att på annan väg än genom bätsmanshållet anskaffa den obetydliga styrkan af båtsmän, eller 2113 man. På yrkande at grefve C. G. Mörner, med hvilken hr Wallenberg förenade sig, framställdes särskild proposition på mom. 11, 12,13 och 14 i K. M:ts förslag, hvilka utan votering godkändes, De följande antogos äfven i strid med utskottets hemställan, men efter votering med 72 röster mot 25, som afgåfvos för dess förslag. De af K. M:t gjorda framställningar i mom. D, angående medlen och ordningen för den nya organisationens genomförande, ätvensom de i mom. E, rörande förändrade föreskrifter i afseende å disposition af reservationsanslaget till sjövapnets ötningar, blefvo derefter af Första kammaren godkända. Diskussionen i Andra kammaren angående mom. A. öppnades af br Ådlersparre, som i ett helt kort anförande förklarade, att han fortfarande vidhöll sin förut uttalade öfvertygelse, att den år 1866 företagna organisationen af flottan vore den praktiskt riktiga, och att han således yrkade afslag å den ifrågasatta sammanslagningen. I samma yrkande instämde hrr C. A. Larsson och Ola Jönsson, hvilken senare ansåg ett rådrum nödigt derför, att allmänheten ännu ej haft tid att förbereda sig på den genomgripande förändringen, och att frågan ännu ej blifvit utredd af pressen, hvartill komme, att samnanslagningen skulle verka ofördelaktigt på sjöofsierarnes ekonomiska ställning. För afslag talade deräfter br O. B. Olsson, hvaremot hr Jöns Rundbäck örordade bifall af momentet, med undantag af den lel deraf, som afsåg upprättandet af en permanent a eservstat. Sjöministern frin. Lcyonhufvud redoo sjordo för de förändringar, sjövapnet efter den senag te reorganisationen undergått, och anmärkte dervid, 01 ut den del af flottan, som 1866 var ämnad att se gera ute på öppna sjön, måste sysselsätta sig äfven n ned striderna inomskärs, att skärgårdsartilleriet derti mot vidgat sin verksamhet och derför fordrade I a jömansbildning, att opinionen inom de begge vapai sens officerskårer allmänt vore mot bibehållanI ig let af delningen, och att han ansett det lämpliI H zare att föreslå inrättandet af en permanent reservI g: tat än att öka den effektiva officerskårens styrka. I le jrefve Björnstjerna ansåg likaledes, att det vore Ui nindre ändamålsenligt att bibehålla tvenne kårer, då at i opi ha mar än oft clasg fartvm An : — 14.