Göteborgsposten – 7 april 1873, sida 1

— — i ——— — — — Hr C. 4. Larsson fick åter ordet och sökte visa, att förslaget, utgånget ursprungligen från en Karlskronit här i kammaren, afsåge ytterst stora flottans återupprättande. Hrr C. Ivarsson och Jonas Andersson yrkade, att man ännu någon tid skulle låta anstå med frågans afgörande. Hr O. B. Olsson vidhöll yrkande om afslag, som derefter äfven framställdes af hrr Ola Jönsson, Jöns Pehrsson och Liss Olof Larsson, hvaremot de mot förslaget anförda skälen-bemöttes af grefve Posse, som bl. a. erinrade derom, att 1871 års skrifvelse tillkommit, efter det frågan om sammanslagningen en längre tid stått på dagordningen och varit föremal för noggranna undersökningar, hvarunder man bl. a. blifvit upplyst derom, att det 1866 beslutade särskiljandet af sjövapnets militärpersonal i två kårer aldrig kunnat praktiskt verkställas. . Efter slutad diskussion anställdes votering, som utföll med 88 röster för afslag och 59 för bifall af utskottets förslag. . g Likaledes afslog Andra kammaren K. M:ts af utskottet afstyrkta förslag om förändrade stadganden rörande båtsmanshallet. Denna fråga gaf, oaktadt den långt framskridna tiden, anledning till en längre diskussion, derunder den k. propositionen förordades af frih. Leyonhufvud. som bland annat fäste uppmärksamheten på, att, äfven om man ville utbyta båtsmansinstitutionen mot ett annat på allmän värnepligt bygdt anskafiaingssätt, öfvergången i alla sall droge långt ut och man under tiden måste begagna den materiel, som funnes. Till samma åsigt slöto sig äfven grefve hjörnstjerna, som visade, att K. M:ts förslag innebure en väsentlig lättnad i rotehällarnes utgifter för båtsmanshållet, samt hrr Nils Pettersson, Anders Svensson och Danielsson. För bifall till utskottets förslag talade hrr frih. John Ericson, Jöns Rundbäck, Key, Sven Nilsson i Österslöf, grefve Posse, Magnus Jonsson, hvilkas hufvudsakliga skäl var, att den nya organisationen skulle komma att fastläsa indelningsverket. Några yttranden af sistnämnde talare, att krigsoch sjöministrarne skulle hysa olika åsigter beträffande indelningsverket, uppkallade först statsrådet Weidenhielm och sedan frih. Leyonhufvud. Den förre erinrade då, att han vid remissen af statsverkspropositionen yttrat, att det förslag till landtförsvarets omorganisation, som vore under utarbetande, vore bygdt på grunder, som ej försvårade utan snarare underlåttade öfvergången till ett annat anskaffningssätt än det nuvarande, och den senare förklarade, att samma dag indelningsverket upphörde att ligga till grund för landtförsvaret, skulle båtsmanshållet försvinna. För bifall till den k. prositionen talade hrr Åstrand och Gjerling. Just som talmannen var färdig att framställa proposition på sammanträdets afslutände, begärdes ordet af justitiestatsministern, som dervid erinrade om, att en af statsutskottets ledamöter förklarat, att K. M:ts förslag rörande bätsmanshållet hos honom framkallat förvåning, under det en annan låtit förstå, att han numera ej förvånade sig öfver något förslag, som komme från regeringen och afsåge försvaret. Med ringaktning betraktade emellertid K. M:ts regering försöken att framställa förhållandet sådant, som om hon hölle på indelningsverket och ej ville bygga försvaret på någon annan grund. Hvad som utgjort sammanhållningen vid 1870 års urtima riksdag hade ej varit indelningsverkets bibehållande, utan den omständigheten, att man ville hafva ett kraftigt landtförsvar. Grefve Posse svarade härpå och genmälde, att han trodde sig på grund af vissa offentliga handlingar hafva rätt till den förmodan, att regeringen i afseende på indelningsverket ville lemna vissa eftergifter, men ej medgifva dess afskafsande. Härefter godkändes utskottets förslag med 84 röster mot 37. I båda kamrarna förevar i förmiddagens sammanträden hr Nils Hanssons af konstitutionsutskottet afstyrkta motion rör. sådan ändring i riksdagsordningens 88 9, 12, 14 och 23, att derigenom dels arvode skulle tillerkannas Första kammarens ledamoter till samma belopp, som nu uppbäres af ledamöter i Andra kammaren, dels vilkoren för valbarhet och valrätt till riksdagens kamrar förändras derhän, att till Första kammaren kunde väljas -män, som uppnått 35 års ålder samt ega och minst tre år före valet egt fastighet till taxeringsvärde ej understigande 40,000 rdr, eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss sagd är, skattat för minst 2000 rdr årlig inkomst af kapital eller arbete, samt att rätt att deltaga i val af ledamot i Andra kammaren tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar inom kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen eger eller med stadgad åborätt innebafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst 500 rdr, eller för litstid eller för minst fem år arrenderat Jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej understigande 3000 rdr, eller ock erlägger till staten bevillning för en till minst 400 rdr uppskattad årlig inkomst?. Detta konstitutionsutskottets utlåtande, som af Första kammaren utan egentlig diskussion godkändes, gaf i Andra kammaren anledning till en ganska långvarig öfverläggning. Ilärunder yttrade sig i motionens syfte, utom motionären, hrr v. Schoultz, Uhr, C. Ifrarson, Sv. Nilsson i Österslöf, Samuel Jonsson, IHjelm, Jöns Petersson, Per Nilsson i Espö, Danielsson, Ola Jönsson, Joh. Joh. Jönsson och Törnfelt, hvilka alla emellertid slutligen förenade sig om att yrka återremiss af utskottets förslag. Till förmån för utskottets hemställan uppträdde deremot hrr Vickson, Huss och Ehrenborg. Ir v. Schoultz sökte i sitt långa anförande ådagalägga, att det intresse för offentliga angelägenheter, som man förmenat skulle saknas hos de arbetande klasserna, verkligen förefunnes; ansåg för öfrigt, att den politiska rösträttens utsträckning endast vore en tidsfråga samt att den hos oss borde så mycket mer kunna försiggå utan alla olägenheter, som faran af ett majoritetsförtryck blifvit förebygdt genom sjelfva det för hvardera kammaren gällande olika valsättet. Hr Uhr anförde, att såväl Norge som Danmark hade i afseende å den politiska rösträtten en liberalare författning än vårt land. Hr Dickson sökte ådagalägga, att den afstyrkta motionens syfte var att alldeles kullstörta sjelfva grundvalen för vår politiska representation. Enligt hans äsigt vore svenska folket, ätven de lägre klasserna deraf, representeradt, neml. af Första kammaren, och det vore skada, om äfveu nämnda kammare skulle komma att erhålla en majoriet af samma karakter som den inom Andra kammaen, hvilken representerade icke svenska folkets utan ett mera enskildt intresse, neml. hemmansegarnes. Ir Huss ansåg förslaget vara för tidiot framkommet.