Göteborgsposten – 7 april 1873, sida 1

Från Riksdagen. Båda kamrarne hade i fredags sammanträder så väl förmiddagen som på aftonen. I Andra kammaren börjades förhandlingarne med lagutskottets utlåtande n:o 18, afstyrkande en af hr Croneborg väckt motion om tillägg till Så 5 och 26 i stängselförordningen, mot hvilket utlåtande flera af utskottets ledamöter reserverat sig i skilda riktningar, och hvilket äfven af Första kammaren blitvit till utskottet återremitteradt. Enahanda yrkande, dock i sing emellan afvikande riktningar, framställdes i Andra kammaren af hrr Åstrand, Helander, Edström, Ehrenborg, frih. v. Schulzenheim, Silfverstolpe, vice talmannen frih. ÅÄkerhjelm och Hammarberg, hvilka tre senare ville, att utskottet skulle inkomma med ett förslag till K. M:t att efter samtliga landstingens hörande framlägga förslag till en ny stängselförordning. Detta yrkande föranleddes af den af flera talare framhåilna omöjligheten att åstadkomma en lagstiftning häruti, som vore lika lämplig för alla delar af riket, hvadan åt lanastingen borde inrymmas rättigheten till partiel lagstiftning i denna fråga. Behöfligheten af en förändring motiverades för öfrigt hufvudsakligast med nödvändigheten att freda skogsplanteringar för åverkan af andras kreatur. För bifall till utlåtandet yttrade sig hrr Per Nilsson i Espö, Sven Nilsson i Efveröd, Ola Månsson, Danielsson, Magnus Jonsson, Carln, som framhöll omöjligheten för utskottet att vid så ytterst skiljaktiga meningar framkomma med något förslag till lagstiftning. Wigardt, Carl Ifvarsson, Uhr, Hiibinette, Törnfelt, Hörnfeldt, Fahlen, Olof Nilsson, Sven Nilsson i Österslöf och C. A. Larsson, af hvilka de feste ansågo, att det borde vara egareng skyldighet att genom stängsel skydda sina skogsplanteringar, hvaremot dock från andra sidan invändes, att detta ej vore nog, då en illvillig person, genom att på ett ställe nedrifva stängslet och bereda inträde åt kreatur, kunde beröfva honom detta skydd, hvadan skyddet borde hestå i böter för bvarje kreatur, som upptoges å fridlyst område, hvaremot åter androgs, att detta skulle ådraga egare af ett fåtal kreatur för dem ruinerande vallningskostnader eller böter. Vid slutligen anställd votesing bifölls utlåtandet med 95 röster mot 53, som