Göteborgsposten – 3 april 1873, sida 1

— — ————— — sig mot hans bröst, men i nästa ögonblick hade hon flytt bort ifrån honom och utropade: — Oh, sir Hugh, skona mig. Jag älskar er — jag må göra denna bekännelse en enda gång — men jag kan ej gifta mig med er. — Men, Honor, eder far gillar vår förening. Han har gifvit mig ein välsignelse och önskat mig framgång i mina bemödanden att vinna er. Älskade Honor — — Berättade pappa någonting för er, som rörde mig? — Ingenting ennat, än att ni var den ädlaste, trofastaste, mest kärleksfulla bland döttrar. Han sade, att vi kunde bli gifta, när han kom hem — Honor skakade på hufvudet, i det hon fåfängt försökte vara lugn. t — Ni vet det icke, sir Hugh, sade hon med seberaktig hast; men jag är ej kapten Glints egen dotter. Jag är en stackars varelse, som för sexton år anträffades på valettas gator i armarne på en engelsk qvinna. Hon var tydligen mia amma. Qsvinnan var febersjuk och blef af kapten Glint, som tog henne och mig ombord på sitt fartyg, landsatt i Marseille, men mig kunde kapten Glint ej öfvergifva, utan förde mig med sig till England, adopterade mig och uppfostrade mig. Jag vet ej, hvem jag är. Den engelska amman torde ha varit min egen mor. Jag är kanhända af låg härkomst. Jag är ej ett passande parti för sir Hugh Tregaron. Sir Hughs ansigte glödde af en kärlek, som endast tilltog i styrka och ömhet. Han gick närmare henne och