Göteborgsposten – 3 april 1873, sida 1

Från kiksdagen. Riksdagens båda kamrar sammanträdde i förgår e. m. kl. 7. Tiden upptogs uteslutande med öfverläggning om lagutskottets förslag med hänsyn till förändring i kyrkolagen samt förordning om främmande trosbekännare. I Första kammaren öppnade hr Widen diskussionen och yrkade efter en längre resume öfver frågans ställning under olika tider och i olika länder bifall till en af grefve J. O. Mörner till 1:sta 5 i utskottets förslag argifven reservation, hvari han förordat bibehållandet af förbudet mot offentliga processioners anställande af främmande trosbekännare. Mot denna punkt i reservationen anmärkte hr v. Gegerfeldt, att om en andlig procession skulle störa allmänna ordningen stode den under polisens ingripande. Hr Nordström underkastade betankandet en längre kritik samt kom till den slutsats, att k. förordningen af 1860 angående främmande trosbekännare vore för landets börgerliga frid och ordning mera betryggande än det nu framlagda förslaget, på hvilket i dess helhet han yrkade afslag. Afslag yrkades äfven at grefve Henning Hamilton, som ansåg, att det strede mot andan i vara grundlagar, att K. M:t framlagt ett sådant förslag som det ifrågavarande utan kyrkomötets anhallan derom. Hr justitiestatsministern påminde om, att 1869 års riksdag begärt en reform, afseende på främmande trosbekannares större frihet med hänsyn till statskyrkan, hvilken riksdagens önskning nu K. M:t villfarit. Vissa förhållanden, t. ex. det stora antal baptistisk ungdom som uppväxer och ej på grund at nu gällande lag kan t. ex. få vigas, göra det nödvändigt att antaga ett förslag sådant som K. M:ts nu förevarande. Hrr v. Koch och Hasselrot yrkade bitall; grefve J. O. Mörner afslag. Vid anställd votering antogs I:sta F med 61 röster mot 34. — 2:dra 5 bitölls utan diskussion. Till 3:dje 8 hade grefve J. O. Mörner vidfogat en reservation i syfte, att den som vill utträda ur statskyrkan bör styrka att han ingår i annat verkligen befintligt religionssamfund. För denna reservation uppträdde, utom motionären, äfven hrr v. Koch, Viden och grefve Henning Hamilton. Hr Nordström yrkade afslag på, men hrr Faxe, Bergstedt, Caspersson och frih. de Geer bifall till utskottets förslag, hvilket senare ock blef, utan votering, kammarens beslut. Såväl 4:de som 5:te punkterna antogos i enlighet med utskottets förslag, oaktadt lifligt motstånd från hrr Nordström och grefve J. O. Mörners sida. Den senare punktens öde afgjordes med 40 röster mot 20, hvilka senare afgåtvos för återremiss. Med 5:te punkten afslöt Första kammaren sammanträdet närmare midnatt. Första 5 gaf i Andra kammaren anledning till en två timmar lång debatt, under hyilken dock ingeu yrkade afslag. Åtskilliga af kammarens ledamöter hyste farhåga för att det kunde uppstå olägenheter af att förbudet i nu gällande lag mot processioner i detta förslag icke upptagits. Derigenem skulle nemligen ett katolskt proselytmakeri kunna taga fart. Denna fruktan hystes af hrr Sjöberg, Huss, P. Staaff, P. Nilsson i Espö, Gunnarsson, Jonas Jonasson i Gullaboås, And. Svensson. Hr Liss Olof Larsson ville at princip afslå alltsammans, då ban icke kunde inse något behof af ändring; men då han antog att ett behof förefinnes, eftersom regeriogen sjelf nu framkommit med förslag i ämnet, så ansåg han det åtminstone vara nödvändigt att göra den nya lagen så litet olycksbringande som möjligt. Den inskränkning, som föreslagits, borde alltså vidtagas och följaktligen återremitteras. Samma yrkande gjorde äfven br Hedin, eburu af andra skål. Han ville neml. ha någon begränsning för K. M:ts pröfningsrått angående ansökningar om utträde ur statskyrkan, på det all godtycklighet måtte förekommas. Hvad utskottet föreslagit, och hvilket tjenar att förverkliga grundlagens bud om religionsfrihet, understöddes af hrr Carlön, P. Olsson från Helsingborg. C. 4. Larsson — som ansåg att endast mycket enfaldigt folk, men inga fullt kloka menniskor, kunna taga något intryck till sin religlösa tro af processioner —, Björnstjerna, — hvilken var rädd för att processionerna ej kunde ha annan verkan ån att ådraga sig gyckel eller ännu kännbarare följder, Dickson, Uhr, Ola Jönsson i Kungshutt, Lars Ersson, Törnfelt — som anmärkte, att intolerans är martyrolja på sckterismens eld, då friheten deremot är som vatten för denna eld, — Jonas Andersson i Häckenäs, Sven Nilsson i Efveröd, Anders Svensson, Per Nilsson i Kulbult, Törnenebladh, Gustaf Jonsson, Nybleus, N. Pettersson, Östling, statsrådet Bergström, Lyth, Abr. Rundbäck och Thorell. Vid votering bifölls med 131 röster mot 39. Utan några anmärkningsvärda meningsbyten godkände Andra kammaren Så 2—5. Den 6 5, athandlande frågan om uppfostran af barn efter töräldrar, hvilka tillhöra olika trossamfund, afslogs deremot at kammaren, på yrkande af hrr statsråden Bergström och Berg samt grefve Sparre, trots protester af hrr C. 4. Larsson, Carlen och Dickson, samt godkände i stället K. M:ts redaktion af denna 5, som något afviker från utskottets. 7, som innehåller bestämmelser om religionsundervisningen i statens skolor, föranledde också i Andra kammaren en stunds debatt. Urr Liss Olof Larsson, Törnebladh och Åkerhjelm ansågo lämpligast om denna helt och hållet finge utgå, enär den kunde leda till missbruk från rektors eller skolråds sida och träda andra trosbekännares frihet för nära. Eller ock borde den omarbetas och förtydligas. A andra sidan framhölls. dels af statsrådet Wennerberg, dels af hrr P. Olsson från Helsingborg, 4. W. Staaff och Kolmodin, att det naturligtvis icke kunde bli fråga om att gifva barnen annan undervisning, än hvad lagen i anledning ZR 2 Ar