Göteborgsposten – 3 april 1873, sida 1

af deras föräldrars bekännelse föranleder, samt att det i alla händelser ej kunde tillkomma hvarken rektor eller skolråd att något bestämma angående sådana barns religionsundervisning i annat fall, än då barnens föräldrar visa liknöjdhet för en sådan undervisning. Utan votering blef slutligen bifallen sådan den at utskottet blifvit formulerad. Nästa 5, som gaf anledning till debatt i Andra kammaren, var den 12. Deri hade utskottet gjort ett tillägg till regeringens förslag, hvari förbjöds främmande trosbekännare att inrätta skolor, der religionsundervisning meddelas, vid vite af ända till 500 rdr samt stängning af läroanstalten. Mot detta påbud uppträdde hrr Hedin och Kolmodin, understödda at brr Hielm, P. Olsson, C. A. Larsson, Ola Andersson i Nordanå, Ivar Månsson, Nils Pettersson och grefve Sparre, på det varmaste. De yrkade bifall till K. M:ts förslag otörändradt. Hr A. W. Staaff, Åke Andersson, Carlen. Jöns Pehrsson och Törnfelt försvarade utskottet under föregifvande att de icke ville befrämja proselytmakeriet, hvilken åsigt ock vid votering segrade med 108 ja mot 37 nej. Längre gick ej kammaren, utan åtskildes kl. half I på natten. Båda kamrarne ha sålunda antagit de fem första paragraferna i lagförslaget, hvilka handla om: bildande af främmande religionssamfund; sådan församlings föreståndares skyldigheter; utträde ur svenska statskyrkan samt lysning och äktenskap mellan medlemmar af främmande trossamfund.