Göteborgsposten – 20 mars 1873, sida 1

skrifvit det bref till Moer, hvari han underrättat denne om arftagerskans ankomst till Floyd Manor. Men han begaf sig ej omedelbart derofter på hemvägen. Han fann den stora förstugan i midten af byggnaden tom. I denna förstuga, som var så stor att ett halft regemente beqvämt kunde rymmas deri, höll annars alltid en tjenare vakt; men ankomsten af lord Waldemars sondotter hade väckt uppståndelse i hela huset, och den vakthafvande hade gått ner för att tala om den stora tilldragelsen med de öfriga tjenarne. Grimrod drog fördel af denna omständighet och smög sig uppför den breda trappan samt genom den öfra företugan till den våning miss Floyd bebodde. ! Här knackade han sakta på en dörr. Mrs Watchley öppnade och såg på honom genom sina glasögon med guldbågar. — Ab, är det ni, mr Grimrod? sade hon i låg ton. Jag väntade er. Kom in. — Är — är miss Floyd derinne? — Nej; hon är tre rum längre bort, och alla dörrarne äro stängda och reglade, svarade mrs Watchley. Hon har ett anfall af dåligt lynne. Ni behöfver ej frukta, att hon kommer. Miss Floyd skall ej visa sig mer denna afton. Grimrod kastade en hastig blick in och trädde genom dörren. Då hen hunnit in i rummet, vred han omkring nyckeln i låset och yttrade: